爱aiKina

Skolan ordnade för utländska studenter vid mitt universitet en resa till Changbaishan som ligger i Jilinprovinsen (samma provins som jag studerade i förra terminen) på gränsen till Nordkorea. Bland dessa berg på den högsta bergstoppen finns en vulkan som har världens största vulkansjö. Dessa berg är ett resmål många från norra Kina åker till, och har sedan ett halvår tillbaka även varit ett av mina mål. Changbaishan har inte bara ryktet att vara vackert, det är dessutom det närmsta jag kan komma världens antagligen mest isolerade land.

Strax efter åtta på tisdagsmorgonen den 27 september samlades vi utanför studenthemmen och åkte med skolans buss till tågstationen. Med oss följde en lärare från kontoret, en vanlig lärare och en lärarassistent plus en reseledare från resebyrån skolan sammarbetade med. Klockan 10.20 började vi vår 21 timmars långa tågresa till den stad som ligger närmast bergen och som har en tågstation. Det är egentligen fågelvägen inte så långt dit, men tyvärr går det bara mjölktåg på den sträckan. Tiden går dock alltid fortare när man reser med vänner och klockan tio på kvällen släcks lamporna i tåget och alla går till sängs, så resan så långt var inte allt för tung. Vi hade "hardsleeper" vilket betyder inga kupéer, och sex beddar mellan varje tunn vägg.

På bilden ovanför syns två bäddar i en av dessa "halvkupéer", den tredje, högsta låg jag i eftersom jag är minst till storleken och är bra på att klättra, plus att jag fryser lätt (värmen stiger ju uppåt). På bilden under ser ni korridoren

Så tågresan var inte allt för jobbig som sagt, men värre var resan som väntade. Vi trodde att vi skulle få klättra upp på berget men vi åkte buss(ar!!) hela vägen till toppen. Först med en mindre tur till ett hotell där vi åt frukost, sedan en lååång tur på fyra timmar till bergsomgivningen, med en toapaus i mitten som jag trots mina försök att sänka min livsstandard här i Kina fortfarande har svårt för. Toaletterna bestod av ett träbyggnad som hade tre väggar och ett tak, hål-i-golvet-toa med endast en halvmeters höga små väggar mellan varje. Visserligen fanns det två avdelningar för de två olika könen, men även om vi alla är tjejer är det inte så lockande att sitta på huk på rad och fortfarande kunna se från bröstkorgen och uppåt på de andra bredvid.... Än mindre att vi fick hämta vatten från en hink för att "spola" efter oss. Är det en privatlivsfråga eller en fråga om bortskämdhet?

Efter bussresan fick vi kliva av och gå en liten bit, förbi den här ingången till bergets lokala bussar. Kan ni gissa vilka jag såg här, om inte ungefär fem stycken Nordkoreaner. Självklart inte turister utan säkert människor på politiskt uppdrag ute på tur. Hur jag kunde se deras nationalitet så lätt var helt enkelt på deras kläder: gråa, raka, intetsägande kostymer samt att deras uppförande var lite stelare än alla andras.

Utan att tänka mig för klev jag på den lokala bergsbussen med alla andra studenter och tog en av de lediga platserna som fanns kvar, och märkte inte förrän jag skulle sätta mig ner att jag valt platsen just bredvid guiden för den politiska gruppen, och bakom mig satt Nordkoreanerna allihop. Jag blev nog minst lika stel som de och visste inte riktigt hur jag skulle uppföra mig, och inte nog med det så frågade guiden också mig vilket land jag kom ifrån. Tack o lov tänkte jag för mig själv att jag är från ett relativt neutralt land och vågade inte ställa den uppenbara frågan tillbaka varifrån de kom.... Men jag tror nog i efterhand att jag blev lite nervös i onödan, de hade ju ändå valt att åka en vanlig buss med internationella studenter. De klev hur som helst av efter tio minuter och skulle tydligen ta en annan tur än oss upp till bergen. Här är ett litet smygfoto på dem från bussen....

Innan vi begav oss den sista biten upp på berget fick vi lunch, som inte var särkilt aptitlig. Ris mättar också turligt nog.

Sista biten upp till bergstoppen kan jag inte beskriva annat än HEMSK. Trots att jag skrattade av både förvåning, och för att det kittlades i magen. Vi fick åka små bussar med smått galna chafförer som gasade på för fullt i svängarna på den mest snirkelsnorkliga serpentinväg jag någonsin varit med om. Om vi tycker att vi kan ha serpentinvägar på landet i Sverige så är det inget jämfört med det här, vägen upp var verkligen i form av liggande halva åttor hela vägen. Chafförerna tvekande inte för en sekund, de körde så att bussarna skrek i svängarna och vid ett tillfälle till och med lyfte och stod bara på ena sidans två hjul. Det var som att åka berg och dal bana, direkt efter lunch på en bergsväg med bristande säkerhet. Åksjuketabletterna gick åt.

Till toppen kom vi tillslut i alla fall:

Bilden ovanför är information om Changbaivulkanen, och under är en karta över vulkansjön.

Den absolut sista biten upp fick vi gå i alla fall

Hehehe, skylten i sig fick mig att stanna....

Omgivningen

Vulkansjön, många har varit på berget två-tre gånger utan att ha kunnat se sjön. Här uppe är det ofta starka vindar och dimma som gör det omöjligt att se men vi hade en otrolig tur med strålande solsken och med bara mindre vind i luften.

Det fanns många skyltar om att vi inte fick komma för nära, inte konstigt med tanke på för det första säkerheten, men framför allt att Nordkorea ligger på andra sidan.

De tre hus som fanns nära toppen dit bussarna körde. En av dem spelade både Syd- och Nordkoreansk vänlig musik.

Sydkoreanska vänner nedan

Vi tror att linjen som går lite sicksackigt kan vara landsgränsen

Bussresan ner för bergstoppen gick något mildare till, och innan vi skulle åka ner hela vägen fanns det ett vattenfall att se på i närheten. (Som vi också tog buss till....alla dessa bussresor.)

Hot Spring Egg! Blev spontant bjuden ett egg av en korean, egget hade som skylten sa tydligen kokats i en naturligt kokande källa. Smakade lite annorlunda faktiskt, lite sötare än vanliga ägg, men lite svårt att få bort skalet eftersom man skulle äta ägget varmt. Tog mig...tio minuter att skala ägget. Minst.

Rykande källor

Putter putter, här kokas det

Strömmen från vattenfallet

Själva vattenfallet

Solen håller på att gå ner över bergen

Och så den långa resan tillbaka till staden. Guiden sa aldrig förrän precis innan vi kom fram till ett ställe vart vi var påväg, men vi gissade på hotellet och såg en väldig lyxig stor hotellbyggnad utanför fönstret så ryssarna ropade på skoj på kinesiska till chauffören "Nej, nej! Till Höger, sväng till höger!". Det gjorde han så klart inte och målet var tydligen en restaurang dessutom. Maten på restaurangerna här var lite koreanskinspirerad men smakade inte helt som koreansk mat ska göra enligt experterna från det landet. Till maten fick vi dricka:
Future Cola! Kinas egentillverkade cola! Som nej, inte var så god...

Upp på bussen igen och iväg denna gång förhoppningsvis till hotellet, och om vi blev förvånade när chauffören faktiskt körde tillbaka till det lyxiga 5-stjärnshotellet vi sett tidigare! Skolan satsade på flott!

Lyyyyyx! Långt ifrån likt våra rum i skolan!

Jag älskar badrum. Speciellt stora, rena badrum! Det är det nästan viktigaste i ett rum!

Morgonen efter väcktes vi redan klockan sex för att hinna till frukosten klockan sju (snoozade såklart fram till tio i sju...), och sen var det dags för avfärd igen halv åtta. Som vanligt fick vi inte reda förrän precis innan vi anlänt att vi skulle besöka en traditionell by på vägen till tågstationen. Denna "by" visade dock mer natur än levnadssätt.

Rådjur har jag hemma på tomten i Sverige kommenterade jag för mig själv och strosade vidare...

En jaktstuga i gammaldags Jilinprovins stil med skämtsamma koreaner.

Det fanns en del spektakulära stenar här i spetsiga former och stod i konstiga vinklar som så klart alla hade någon slags berättelse.

"Lejonet-som-precis-vaknat-upp-stenen", som var förste kejsaren av Qingdynastins personliga favorit. Enligt skylten i alla fall. Jag tycker mer det ser ut som ett gigantiskt ekorrshuvud. Vad ser ni?

Det fanns några spännande små bäckar som började härifrån, vattnet kom på något sätt upp ur jorden och flöt försiktigt nedåt. De hade givetvis sina namn också, tror denna var en del av "Den vänskapliga pölen" då den hade en tvilling en meter bort.

Rrrrrrrrrrrrrrorest!

De vackra aprikosfärgade bladen fångade många av vårt följes uppmärksamhet

Koreanerna är ju alltför gulliga! (Han längst bak formar ett hjärta med sina armar)

Ryssarna posar en aning annorlunda från hur koreanerna gör... Här ståendes på en liten brygga utstikandes från berget ovanför en dal, med en lustig skylt bredvid som du finner under den här bilden.

"ONLY 5 TOUTIST FOR SIGHTSEEING STAND OF ODD STONE FOREST,OR YOU WILL ENJOY YOUR BACKWASH."

Efter att av en händelse råkit sätta mig bredvid några på bussen, och sen varit så nära deras land, kunde jag knappt tro på vad jag fick höra viskandes, att den här flickan i sina moderiktiga och till synes dyra kläder, som köpte souvenirer vid varje stopp, faktiskt var Nordkorean. Här på bild med en Sydkorean. Hon talade dessutom koreanska utan den nordliga dialekten som de generellt har, och verkade inte annorlunda från andra mer än att hon inte pratade så mycket (hon kan ju ha varit väldigt blyg) och höll sig lite för sig själv, plus hennes sätt att spendera pengar för att vara student. Men friheten hon verkar ha som vi ser, finns nog inte alls på riktigt. Hon är antagligen strängt övervakad och måste rapportera allt som händer och vad hon är med om. Jag kom inte på annat att säga än hej till henne.

Ett sista stopp i en koreansk-kinesisk by där....det inte fanns något att se? Åtminstonde inte för koreanerna oavsett om Syd eller Nord. Sverige har i alla fall inte några hus som ser ut såhär så jag tog lite bilder

Överst på den blå planchen är koreanska tecken, under samma budskap på kinesiska.

I byn såg vi bara några få gamlingar. De unga är antingen på andra ställen och jobbar eller har flyttat därifrån.

Målningar och koreanska tecken på väggarna

Vi fick gå in i ett av husen

Majs som torkas på fönsterbrädan

Solrosfrön

Två hönor. Gamlingarna verka leva ett enkelt bondeliv här

Inne i ett av husen

Kvinnan i svart närmast bilden berättade om livet här...

....och försökte sälja sina torkade ingefärsrötter. För hundra kronor per rot. Men det var tydligen billigt enligt lärarna som köpte en del.

En gammal gubbe vars uppgift verkar ha varit att slå de flugor som kommer inom räckhåll, och muttra något ohörbart ibland.

Tillbaka till Baihe, staden med en tågstation som låg närmast bergen där vi fick en och en halvtimmes tid att gå runt själva, vilket var meningen att vi skulle spendera i souvenirbutikerna vi parkerat precis utanför men ryssarna drog snabbt iväg åt ett helt annat håll. Vi andra gick också iväg efter att guiden uppgivet ryckt på axlarna och sagt "Låt gå". Vi tog dock en liten tur i affärerna när vi kom tillbaka innan vi hoppade på bussen igen, i en av dem kunde man köpa en nordkoreans sedel! Vi har ju nästan varit i Nordkorea. Lite dyr dock.

Baihe är en annars mycket intressant stad med sin blandning av koreansk och kinesisk kultur. Vi befinner oss i Kina fortfarande med staden drömmer om att utvecklas till en modern koreanskliknande stad (de hade bilder på Seoul uppsatta som sina framtidsplaner), varje skylt stod på både korenska och kinesiska, plus att större delen av befolkningen här dessutom verkar kunna prata koreanska! Med brytning förstås som jag fick förklarat av en lokal korean/kines som var flytande i båda språken. De som bor i den här staden talar den koreanska som influerats mycket av japanskan från den tid då Japan ockuperade både Korea och delar av Kina, medan unga koreaner i Korea influerats mycket av engelskan efter Koreakriget och det hörs även i hur de talar sitt modersmål. Flummigt var det hur som helst när koreanerna kan ta sin beställning på koreanska, på t.ex. det koreanskägda kaféet vi gick till.

Prince Coffee

Kvar av resan var nu bara den långa tågresan tillbaka. Totalt fick vi betala 1800 för resan, där allt inkluderades och som vi betalat redan i förhand. (Det där lyxhotellet måste ha blivit dyrare än så om vi hade bokat själva).
Kul med billiga skolresor! 

Tack för alla fina kommentarer också på förra inlägget! Det gör mig så glad!