爱aiKina

YO HO YO HO A PIRATES LIFE FOR ME!

Idag (söndag) har jag tillbringat några timmar på ett av sjukhusen, min språkpartner råkade ut för en olycka förra torsdagen. Cyklandes påväg till hans lektion lossnade helt plötsligt cykelstyret och han föll mot marken, bröt armbågen och skrapade upp ansiktet. Med hjälp av några klasskamrater tog han sig till sjukhuset och det visade sig att benet i armbågen brutits sönder i flera bitar och han var tvungen att opereras i flera timmar. Nu har han en stålgrej i armen och hela armen har svullnat upp till dubbelt så stor! Men det gör inte ont längre och han blev väldigt glad när jag och några till kom och hälsade på. En stor nackdel i Kinas skolsystem är att om man missar eller misslyckas på sina sluttentor som är i juni och juli så finns det ingen omtenta, utan man får vänta till nästa år. Min språkpartner kanske inte kan komma tillbaka till skolan förrän om en månad vilket gör att han missar väldigt mycket, han ska försöka så gott han kan när han börjat må lite bättre att plugga på egen hand. Hoppas verkligen att han klarar sina tentor!

Sjukhuset verkade väldigt modernt och snyggt, med marmorgolv i lobbyn och rulltrappor till varje våning, men rummet han låg i delades av åtta andra, plus deras familjer och vänner som var på besök så det var väldigt varmt och dålig luft därinne. Än är det för kallt för att öppna fönstret. Stackarn, han som lätt blir rastlöst och gillar att alltid ha något att göra är nu fast på ett sjukhus och kan bara använda en hand, men hans klasskamrater kommer ofta på besök och hans föräldrar är alltid där. Snäll som han är hjälpte han mig med en av mina läxor, vilket han också tyckte var skönt att få tiden att gå och ha något att göra. Väldans vad de andra i rummet blev intresserade när jag tog fram mina böcker och de upptäckte att jag kan lite kinesiska, men inte vågar jag säga något på kinesiska när de alla står i en cirkel runt mig, stirrar och väntar spänt på att jag ska säga något. De tappade intresset ganska snabbt när jag envisades med att bara prata engelska som bara min språkpartner förstår, och alla utom hans mamma gick tillbaka till sin plats. Mamman satt bredvid och lyssnade och klagade på att han skrev för fula tecken i min bok.
Mamman: -"Sådär kan du ju inte skriva, hon kan inte läsa det där"
Min språkpartner: -"Joodå"
-"Nej" (Suddar ut det han skrivit) "Skriv här istället, det är mer plats här"
-"Men jag måste skriva det framför dem här tecknena, annars förstår hon inte hur hon ska använda det."
-"Men det syns ju inte vad du skriver."
-"Gör det visst de!"
Där sitter jag bredvid och lyssnar på när de diskuterar hur han ska skriva så jag förstår det bäst. Tycker alltid såna situationer är lite roliga, när folk tror att jag inte förstår (det är i och för sig väldigt ofta som jag faktiskt inte förstår). 

Tog inga kort i sjukhuset, tycker det känns lite småtaskigt att ta kort när folk har det som jobbigast, även om vissa kanske alltid tycker det är kul att vara med på bild. 

För övrigt så har de stängt av den stora huvudledningen med vatten i ett dygn för reperation i vår del av stan så ingen har vatten här. Fick duschade hemma hos några andra som bor i en annan del av staden, tack och lov. Dess värre är det med att spola i toaletten, vi har fått fylla upp vattendunkar att använda. Vi svenskar emellan har konstaterat att vi är väldigt bortskämda även om vi har försökt sänka vår standard, och ni där hemma, NJUT av tillgången till vatten, kallt som varmt!!