爱aiKina

Laanar hostellets dator foer att komma aat internet men de har bara engelskt tangentboord saa ni faar staa ut med aa ae oe istaellet foer vaara svenska bokstaever...

Peking har fortsatt varit fruktansvaert varmt och man blir svettig och utmattat av att ens bara gaa ut, men det finns mycket att se och goera haer. Blir naestan smaatt stressad av att vilja goera en massa men att inte kunna goera det i den haer vaermen. Dagen efter att ha varit paa foerbjudna palatset tog vi det lite lugnare och gick till Yashow marknaden och Sanlintun Village som ligger bara tio minuters gaangavstaand fraan det Youth Hostel som vi bodde paa. Alexandra fick laera sig alla tricks man kan anvaenda naer man prutar och lyckades sedan sjaelv paa egen hand foerhandla om priset. Att gaa paa billiga marknader och koepa till sig massor av saker aer en vaeldigt populaer sysselsaettning foer turister. Till de stora marknaderna kommer stora busslaster med turistgrupper som har inraeknat i sitt program for resan att aeven shoppa loss. Den marknaden vi gick till var inte saadaer otroligt stor som de kan vara, den var bara paa tre vaaningar, men aeven dit kommer maanga utlaenningar. Saant maerks inte minst paa att foersaeljarna har laert sig saeljarsnacket paa maanga olika spraak. Naer jag stod och foerhandlade om priset paa en troeja jag taenkt koepa aat min bror saa kom foersaeljaren i baaset bredvid och foersoekte paa SVENSKA faa mina vaenner att koepa en jacka. "Baesta pris! Du aer min vaen, du faar den foer 100 kronor! 100 yuan! 100 dollar!" Valutakursen har de desstomindre laert sig.

Jag trodde att jag hittat en Canonaffaer paa andra sidan gatan och tog mig dit ihop om att faa titta paa naagra objektiv och kanske koepa ett lock till baksidan paa mitt kitobjektiv. Men vael daerinne naer jag boerjade fraaga efter locket saa saag de en aning faerbryllade ut, det haer staellet paa tvaa vaaningar fyllt med canonobjektiv och tillbehoer var inte till salu, det var bara en Canonutstaellning. Dit gaar man bara foer att titta pa grejerna som ligger bakom glas, utom raeckhaal. Jag visste inte att det ens fanns naagot liknande!

Rebecka, Alexandra och jag bestaemde oss istaellet foer att ta en glass paa Old Stone, daer man kan faa olika glassblandningar de "bakar till" paa plats. Tog en glassblandning med vaniljglas, brownie, och chokladsaas i en skaal av kex. Fick mig att minnas daa jag aat glass i London paa Ben&Jerrys med Lisa och Julia, och gloemde naestan bort att jag bar i Kina. Ibland Kaenns inte Peking som om det verkligen aer Kina naer man varit i en kinesisk smaastad saa laenge, o aendaa haer Peking inte ens lika mycket vasterlaendska influenser som Shanghai.

Naagot som Alexandra slog av ganska snabbt var den otroliga skillnaden paa inkomst i Kina. Paa gatan ser vi en kinesisk diva som trippar foerbi pa skinande klackskor, trendiga klaeder och baerandes pa en guccivaeska. Paa gatan finns aeven aerbetare fraan landet som bygger eller vattnar vaexter. Mitt bland allt foersoeker en tiggare samla in pengar. Vi gick fraan Sanlintun Village, som aer ett omraade med utlaendska affaerer som Only, Veromoda, Mango, Apple store m.m. vidare till de smaa kvarteren i naerheten daer maenniskor bor i vi skulle kalla foer smaa ruckel. Visst blir folk rikare i Kina naer landets ekonomi goer saadana framsteg, men det aer laangt ifraan alla. Naera femtioprocent av Kinas befolkning lever paa under en dollar per dag, och de rika tycks ha en tendes att bara bli rikare.

Vaar plan var fraan ursprungligen att stanna i Peking bara naagra dagar och sedan ta natttaaget till naesta stad, Xian men fler och fler maenniskor har nu raad att resa saa det aer jaettesvaart att faa tag paa biljetter. Kina har dessutom ett vaeldigt kraangligt system, man kan bara koepa biljetter fraan den stad man laemnar, vilket betyder att man inte kan koepa en returbiljett. Jag har aegnat mycket tid paa att fundera, diskutera med baade hostelets personal, mamma och en resebyraa hur vi ska goera. Vaagar ju inte ta risken att aaka naagonstans om jag inte vet att jag kan komma tillbaka innan flyget gaar! Till Xian var det alldeles foer populaert att aaka och likasaa Pingyao. Chengdu finns det bara flygbiljetter att faa tag paa och det blev foer dyrt. Men nu verkar det som om vi kan komma ivaeg till Chengde istaellet, jag vet inte riktigt vad som finns att se daer aen men det aer kul att bara faa resa i alla fall.

Mitt i allt saa visade sig att vaart hostel var helt fullbokat, och jag, Alexandra och Alecander hade ju bara bokat tre naetter eftersom vi hade taenkt aaka vidare. Vi hade inget annat val aen att checka ut och leta upp ett nytt hostel, vilket Alexander hittade raett snabbt paa internet. Vi tryckte in oss i en taxi och Alexander och jag turades om att foersoeka foerklara foer taxichaffoeren var vi skulle. Det aer inte alltid helt enkelt att faa taxichaffoeren att foerstaa, foer det foesta foer att maanga taxichaffoererna ofta kommer fraan landet och inte hunnit bli saa vana med Peking aen, foer det andra foer att det byggs saa otroligt i Peking. Vi visade paa kartan var vi ville aaka men han blev saa foervirrad aendaa naer det visade sig att en stor vaeg inte ens fanns med paa kartan. Tillslut hittade vi hostellet som ligger bland hutongerna (gamla kvarter) i naerheten av Himmelska fridens torg och Qianmen street. Sjaelva hostelet aer sisaadaer, lobbyn och cafeet aer jaettefint men vaart rum som aer paa kaellarvaaningen aer fuktigt och trist. Men det aer kul och spaennande att bo mitt bland de gamla kvarteren, bland vanliga kineser och paa naera haall faa se deras standard, som aer saa betydligt mycket laegre aen vad vi aer vana vid. Som Alexandra sa: "Det ser ut som en dokumentaerfilm, och naer man tittar paa det hemma kan man tycka att man kanske skulle klara av att bo saa, men vael haer tror jag faktiskt inte att jag skulle klara det." Trasiga hus med smaa rum som ser ut att haaalla paa och falla soender, allt staar taett och traangt och den som ens skulle ha en tv daer skulle bli glad. Paa gatan stoette vi paa en av mina amerikanska vaenner fraan Changchun och det visade sig att han bor paa ett hostell lite laengre fram paa gatan daer aeven standarden paa husen boerjar bli baettre och bostadsutrymmen bytts ut till aefferen. Vi gick fram och tillbaka paa den gatan flera gaanger, facinerad av hur husen som alla var byggda i gammal kinesisk stil blev finare och finare, mer och mer nybyggt tills vi kom till den stora exklusiva affaersgatan Qianmen street som jag visat bilder paa foerra gaangen jag var i Peking.

Idag ska vi byta hostel till samma hostel som min amerikanska vaen bor paa, det var finare daer och om vi aendaa ska stanna ett tag till haer i Peking kan vi byta upp oss. Rum per natt aer aendaa bara 65 kronor daer jaemfoert med vaara nu fuktskadade rum paa 45 kronor per natt, saa det aer vaert det!

Dags att checka ut!