Hem! hem! hem! hem! Hemma!!
Sista dagarna i Peking orkade vi inte med det varma vädret längre och åkte till marknader och varuhus istället. Det är sant att man kan få några riktiga klipp på marknader genom att pruta ner priset, men du måste slåss för det. Försäljarna är väldigt ihärdiga och vana att hantera snåla utlänningar. De säger precis vad som helst för att du ska köpa det, ljuger om kvalite och material, säger att dem är din bästa vän samtidigt försöker få dig att få skuldkänslor över att du begär ett lägre pris när du har det bättre ställt än dem. Ibland händer det till och med att de blir rent av aggressiva.
Alexandra lyckades få till ett väldigt bra pris på smink och nageldekorgrejer genom att visa upp sina naglar som hon målat så fint och bara som vänner emellan prata med försäljaren om hur hon fixar sina naglar. Flickan som var ungefär i vår ålder blev så förtjust att hon gav lågt pris på allting. Hos andra försäljare gick det inte riktigt lika bra, och jag som var trött och lite grinig utav den outhärdliga värmen utomhus plus min förkylning på det, kom och hjälpte till att bråka. Utan att hålla tillbaka kontrollerade jag varenda söm i en väska Alexandra blivit lite kär i, och drog sönder sömmarna i tre stycken väskor tills väskförsäljaren tillslut surt stampade iväg för att hämtade en ny väska som inte hängt framme och som dessutom var ordentligt sydd. Vid ett annat tillfälle när jag lade mig Alexandras och en försäljares förhandligar om priset genom att slå hål på försäljarens argument så blev försäljaren så irriterad att hon gav mig en låtsas slag med knytnäven på kinden. Jaja, hon tjänade på det hela ändå bara inte lika mycket som hon hoppats på.
Resan hem gick bra och lyckades på något sätt att få med mig det mesta hem. Fick slänga ett par skor som var väldigt slitna men fortfarande gick att gå i och sedan ett par till som faktiskt gick sönder, men lika bra var det annars hade väl något annat inte fått plats i väskan. Nog för att jag hade planerat att köpa saker där, men det blir alltid mer än man tänkt sig. Inte bara för att det är billigare än i Sverige, utan också för att jag tycker mer om det asiatiska modet och kläderna som säljs där. Skickade hem en del med min mamma när hon hade hälsat på mig i Changchun, fast det var mest pyjamasplagg, tjocktröjor och presenter till andra. Skickade senare precis innan jag själv lämnade Changchun ett paket på sex kilo till pappa med skolböcker och andra småsaker. Innan hemresan från Peking lämnade jag en väska på sju kilo på ett hotell med vinterkläder, kökssaker och andra småsaker jag kommer att behöva när jag ska tillbaka. Så i slutändan vägde min resväska 29.6 kilo och handbagage lite mer än fem, och jag hade lyckats undgå övervikt på flyget! Hua, efter det här har jag helt tappat den roliga känslan i att packa :b
Väl hemma i Sverige slappnade jag av på ett sätt jag inte gjort på så länge, på ett sätt man bara kan göra i sitt eget hem. Det var några saker som jag speciellt reagerade på efter att ha varit borta så länge:
- Det fanns så få människor på Arlanda när vi kom dit! Var är alla kineser som bara knuffar sig fram?
- Alexandras föräldrar hämtade oss med bil och skjutsade oss hem. Det var som att sitta i soffan hemma, så lugn och försiktig körning och man behövde inte ens hålla i sig i svängarna eller oroa sig för hastighetsmätaren. Och ändå är det i Kina som passagerarna inte använder bilbälte.
- Hur...öppnar jag kylskåpet? Vi har ett nytt kylskåp hemma som vi ställde på plats precis innan jag åkte men det hade jag helt glömt bort och det var en konstig känsla av vilsenhet i sitt egna hem när handtaget inte satt där det brukar. Tror jag aldrig upplevt den känslan tidigare
- Hade en pinsam stund på toaletten när jag funderade på varför papperskorgen står så långt borta att man inte når att slänga..... Vänta, i Sverige släpper vi bara pappret ner i toaletten och spolar bort! I Kina så slänger man nämligen det använda pappret i en papperskorg bredvid eftersom avsloppsrören är så smala att det blir stopp annars.
- Dagen efter att jag kommit hem handlade jag på beställning lite mat till pappa som han skulle ha som matlådor. Efter att han snabbt kikat ner i matkassen som jag burit hem till honom så frågade han: "Har du inte köpt någon mat att äta själv till middag?". Stod lite förvirrat en stund och funderade över hans fråga, "Vänta...måste jag laga mat själv? Måste jag PLANERA vad jag vill äta??" I nästan fem månaders tid har jag bara behövt gå ut och välja restaurang när jag blivit hungrig, och nu var jag inte ens hungrig men skulle redan planera middag. Nej det fick till att bli att ringa mamma istället och se om hon kunde erbjuda något, vilket hon gjorde: pannkakor! Jag är fortfarande lika barnsligt förtjust i det!
- I mitt rum stod en platt-tv och högtalare utspridda i rummet för 5.1 ljud. När pappa skämmer bort mig såhär blir det bara svårare och svårare att lämna rummet!
- Min vovve är mindre än vad jag mindes att han var, men ack så söt fortfarande!!
Om ni reagerade på "tillbaka" när jag skrev om väskan jag lämnat i Peking så har ni nog gissat rätt. Jag fick reda för ungefär två veckor sedan när vi var ute och reste att jag fått Svenska Institutets stipendium för ett års studier i Kina. De betalar skolavgiften, skolmaterialet, boendet, sjukhuskostnader och bidrar med pengar till resan dit. Skolan börjar den 5 september men jag måste vara där tidigare för registering så i slutet av augusti åker jag iväg igen. Den här gången ska jag studera vid Dongbei University of Finance and Economics i Dalian!
Chengde
Taaget till Chengde skulle gaa redan kl aatta paa morgonen saa vi fick gaa upp tidigt och skynda oss ivaeg till stationen, som i och foer sig bara laag tvaa tunnelbanestationer fraan hostelet. Hade lite funderingar med hur jag skulle packa vaeskorna och ville ju ha med kameravaeskan ifall det skulle regna haer i Chengde. Ville ocksaa samtidigt ha med datorn ifall att jag skulle kunna faa internet daer jag bor eller hitta ett wifi cafe (fick inte tag paa naagot av det saa datorn var ju onoedig att slaepa paa tydligen). Hur som helst maerkte jag naer jag aakte fraan Changchun (orten jag studerat i under vaaren) att ha baade kameravaeskan med kameran och objektiven i och saa datorn i ryggsaecken blir alldeles foer tungt saa det ville jag inte slaepa paa igen. Tillslut packade jag ner datorn i en bag jag omlindad i mina klaeder och hade bara kameravaeskan paa ryggen, men bagen lyckades bli jaettetung i alla fall. Funderar allvarligt paa ett infoerskaffa en mindre dator, den haer vaeger tvaa kilo minst plus datorkabeln paa ett halvkilo-kilo. Laemnade tur nog tvaa objektiv kvar annars hade jag vael inte orkat gaa, vaermen goer en saa slutkoerd paa en gaang! Den stora resvaeskan och ryggsaecken laemnade jag paa hostelet, de saa inget om vad det skulle kosta men det spelar inte saa stor roll, kan inte vara naagon jaettesumma. Tyvaerr har de bara plats foer oss en natt naer vi kommer tillbaka saa det blir vael jakt paa hostel igen sen. Kan inte boka naagot haerifraan foer vill inte betala bokningsavgiften genom en allmaen dator paa ett internetcafe.
Taagresan till Chengde gick hur som helst bra, var inte problem alls. Aakte raka straeckan till Chengde mellan vackra hoega berg. Det kom en kvinna foerbi oss paa taaget och ville faa oss att bo paa hennes hotel precis som det gjorde naer jag och mamma aakte till Dalian. Rummen hon erbjoed kostade bara mellan 100 till 200 yuan men jag sa nej foer jag taenkte hur jobbig hon i Dalian var naer hon inte bara drog med oss till hotellet, utan aevaen fick med oss paa en inte saa uppskattad turisttur. Taenkte daerfoer att vi kan gaa runt och leta istaellet foer staden Chengde aer inte saa stort. Problemen boerjade naer vi klivit av taaget och skulle ta oss ivaeg. Foerst var det svaart att ta sig genom muren av taxichauffoerer och hostelinkastare eller vad man ska kalla dem. En man paastod att han var aegaren av ett nytt hostel som var det billigaste och enda som tog emot utlaenningar foer det haer priset, samt att vi maaste bestaemma oss snabbt foer de har redan tio personer och aer daerfoer snart fullt. Tyckte inte han verkade saa trovaerdig saa jag bara ignorerade honom, men Alexandra boerjade fraaga vad det kostade och sen avboeja lite snaellt med "No it's okay, no thank you". Det tog ett tag innan han maerkte att beslutet haengde paa mig och naer jag fortfarande inte ens funderade oever att bo paa hans hotel blev han arg och stampade ivaeg.
Vi fortsatte ivaeg och hade foerst taenkt att ta en taxi, men jag blev saa arg paa alla taxichaffoerer som verkade vilja lura en och skrek, neastan drog in oss i bilarna saa vi bestaemde oss foer att ta bussen. Den kostar ju bara en yuan och daa vet man vart man aaker. Men bussstationen hittade jag aldrig saa jag fraagade foerst en gubbe som foersoekte oevertala oss att aaka i hans lilla truck. Han pekade aat fel haall. Senare sa en annan gubbe att just buss 118 gaar vid en annan gata saa vi fick gaa tillbaka en bit och upp foer den. Det visade sig senare att bussstationen var helt enkelt paa parkeringen precis framfoer taagstationen, men att det inte fanns en bussskylt saa det var bara att hoppa paa dem naer man fick chansen.
Sen gick det fort, avstaanden haer aer jaettekorta saa att foelja med paa kartan naer man satt paa bussen var inte alls saa laett som jag trott efter att ha haft motsatt problem med kartan oever Peking. Tog inte laang tid innan vi var i city och hoppade av. Daer efter var min plan att gaa till alla "binguan" (inn) som jag hittat paa kartan och leta efter rum. I det foersta vi gick in i sa de paa en gaang "No no no!" Vid naesta sa hon att det inte fanns naagra rum. Utanfoer det staellet satt naagra gubbar som fraagade om vi just letade efter rum. Jo, sa jag lite tveksamt undrades paa vad de ville. Han fraagade hur mycket jag ville betala per natt och jag svarade sextio eller mer. Daa fraagade han foervaanat var jag kom ifraan, och tyckte att om jag kom fraan Sverige har jag vael aendaa mer pengar att spendera saa jag fick foerklara att jag var student. Den anledningen verkade duga och han beraettade vi inte kan faa tag paa rum foer 60 yuan foer saadana billiga staellen faar inte ta emot utlaenningar, det var tydligen en bestaemmelse som roerde sig just Chengde. Billigaste rummet vi kunde faa tag paa skulle vara minst 500 kronor. Det staemde raett bra ocksaa foer efter att vi laemnat dem och ringde till olika hotell skulle de ha mellan 700-800 kronor per natt. Boerjade aangra rejaelt att jag inte nappade paa det daer erbjudandet paa taaget. Men saa kom det en kvinna foerbi med tvaa olika hotellbroshyrer och erbjoed billiga rum foer 100 till 200 kronor, saa vi foeljde lite utmattade efter henne. Chengde aer som sagt ocksaa vaeldigt varmt.
Hotellet aer vael lite som det vi bodde paa i Dalian. Receptionen och vaart rum ligger paa sjunde vaaningen i ett hoeghus vilket aer lite skumt men rummet aer mysigare aen dem i Dalian, dock inte lika stort och har sprukna vaeggar och en airconditioner som laecker. Vi tog det i alla fall och fick betala totalt 1200 kr foer fyra naetter. Tror inte vi kan faa tag paa billigare paa egen hand faktiskt. Otroligt nog saa behoevde vi bara tacka nej till turistturen som kvinnan erbjoed EN gaang, och saa gick hon! Saa skoent, jag var inte paa braakhumoer.
Vi vilade en stund och sen begav oss ner till stationen igen foer jag hade gloemt bort att vi skulle koepa taagbiljetter tillbaka ocksaa. Koen paa stationen var ganska laang men inte saa farligt och vi valde ett lite laangsammare taag tillbaka foer att kunna komma fram innan det aer kvaell i Peking. Den taagbiljetten kostade vara 17 yuan per person! Det aer ju till och med billigare aen att aaka fraan Centralen hem till Stuvsta! Efter inkoepet av biljetter gick vi laengst floden som gaar genom Chengde och aat grillspaett och kokta kraeftor. Saa svaart det var att bestaella! Jag kan verkligen inte maanga matord och haer har de inte samma utbud som de hade i Changchun. Vi stod laenge vid menyn som var tvaa stora skyltar lutandes mot en vaegg medan jag foersoekte tyda vad det stod. Alexandra pratade om att hon ville ha kyckling och sa gaang paa gaang "Ta det han pekar paa daa, det aer vael kyckling" tills jag utbrast "Men det aer kycklinghuven han rekomenderar!!" Daa hade jag laest igenom hela menyn och inte hittat naagot kycklingkoett utan bara andra delar paa kycklingen som man kunde faa grillade. Det blev lammkoett, svamp och saa kraeftorna tillslut, ett saekert vael taenkte jag men det var det inte helt av tvaa anledningar. Foer det foersta hyar Alexandra tydligen aldrig aetit kraeftor som serveras hela med skal paa och var lite osaeker paa det, men aat tillslut naagra stycken. Sjaelv hade jag inte aetit naagot annat fraan havet aen fisk paa saa laenge att jag tror det var daerfoer jag fick saa ont i magen efter maaltiden resten av kvaellen. Vi fortsatte att promenera vidare laengst floden aendaa i foerhoppning att mitt magont skulle bli baettre av att gaa, vilket det inte blev med det var fint att se hur de lyste upp flodkanterna, bergen och staden naer moerkret infoell.
Vi promenerade fram till ett litet torg daer de hade en utomhuskareoke och en fontaenshow daer vattnet sprutade itakt till musik. Hela omraadet daer var upplyst med groena och roeda lampor, maenniskor i olika aaldrar hae samlats daer och tittade paa showen och naagra utmanade varandra att springa genom fontaenen. Tillbaka paa hotellet tittade vi lite paa en show de kallade "China's got talent" som aer inspirerat av Brittan got talent programet i Enland. Vanliga maenniskor gjorde lite smaa lustiga shower framfoer domare som sen bestaemde om de fick gaa vidare i taevlingen eller inte. En liten pojke fraan inre mongoliet sjoeng en jaettevacker mongolisk saang som verkligen beroerde. Han vann inte tyvaerr, men jag hann inte se vem som faktiskt vann innan jag somnade.
Paa morgonen vaknade jag och kaende mig inte helt kry, men vi tog oss upp, duschade, koepte lite mantou och sesambroed och tog sedan bussen till ett av templena. Chansade paa vart vi skulle kliva av naer vi saag templet uppe paa berget men misslyckades totalt att ta oss upp dit, vandrade bara runt bland rivna bostaeder och gamla hus i naagot som foerut verkade ha varit byar eller enkla foerorter. Kom tillslut fram i alla fall till naesta tempel, avstaandet haer aer som sagt inte saa laanga, och fick betala 50 yuan foer att se templet som ocksaa hoell paa att byggas om. Men det fanns en stor budda laengst in i alla fall som gav ett maektigt intryck. Vi hade taenkt ta oss vidare till ett annat tempel som ska ha buddan med massor av armar och oegon, men saa visade sig att biljetten gav aevaen intraede till templet som laag paa naesta kulle saa vi kaempade oss dit i stekande sol och i vad som kaendes som naestan outhaerdlig hetta. Det templet var dock finare och med fler fast inte lika stora buddastatyer blandat fraan den kinesiska, mongoliska och tibetanska buddismen. Efter det tog vi en paus med varsin kall dricka under ett parasoll vid naagra foersaeljare och sen aakte vi hem. Jag kaende mig inte alls bra och efter att ha kommit tillbaka till hotellrummet och tagit en duch saa somnade jag djupt. Vaknade sjaelv naagra gaanger men lyckades inte ens oeppna oegonen utan somnade om. Efter naestan tre timmar lyckades jag tillslut saetta mig upp och konstatera att jag hade lite feber. Maaste ha raakat paa en foerkylning efter att ha gaatt in och ut i Peking daer det var tokvarmt ute och kallt med luftkonditionering inne. Foerkylningen verkar inte saa jaettefarlig...aen.
Idag aer vaaran tredje dag i Chengde efter att vi kom, och vi har tillbringat tvaa naetter haer. Vi gick till Mountain Resort som aer den jaetteparken paa 220 000 m(upphoejd 2) daer kejsaren hoell till. Haer nog aldrig vistas i en park tidigare i Kina som kaendes saa naturlig! Annars aer i stort saett allt groent i staederna planterade och det syns verkligen, allting aer bara foer perfekt. Men haer var det mer av det naturliga, olika graessorter som vaexte obegraensat paa en stor aeng och traed som vuxit upp naturligt. Vackert var det ocksaa med smaa sjoaer, berget och smaa tempel och kinesiska paveljonger. Men trots det kaendes allt mer som ett tivoliomraade med alla kineser oeverallt som skulle fota allt, aaka baat paa sjoen, och alla foersaeljningsstaand oeverallt. Det var inte foerren man kom laengre bortaat som man kunde verkligen njuta av naturen och omraadet.
Min foerkylning aer fortfarande inte saa bra, men jag aer mest snuvig och lite troett saa vi foersoeker att bara vara ute halva dagarna och sen haalla oss inne och ta det lugnt paa rummet saa jag inte blir vaerre sjuk. Vi koepte hela The Vampire Diaries serien foer en billig peng i en butik i naerheten, som foerresten var naestan det enda de hade paa engelska. Alexandra kan ju inte saega saa mycket paa kinesiska och aennu mindre foerstaa saa en kineisk film var ju uteslutet. Men att tillaegga, saa jag goer mitt baesta foer att laera henne saega lite grann och vi oevar hur man bestaeller ofta saa att naer vi kommer tillbaka till Peking ska hon kunna bestaella paa egen hand. Datorn kom i alla fall till anvaending nu naer vi tillbringar kvaellarna med att titta paa serien.
Vill tipsa foerresten om att aevaen laesa Alexandras blogg foer att faa reda paa mer om vaara aeventyr haer! alexandraenocksson.blogg.se
KOMMER HEM OM MINDRE EN 1 VECKA!! OMG!
Avsked, kulturkrockar och ösregn
Byte av hostel
Laanar hostellets dator foer att komma aat internet men de har bara engelskt tangentboord saa ni faar staa ut med aa ae oe istaellet foer vaara svenska bokstaever...
Peking har fortsatt varit fruktansvaert varmt och man blir svettig och utmattat av att ens bara gaa ut, men det finns mycket att se och goera haer. Blir naestan smaatt stressad av att vilja goera en massa men att inte kunna goera det i den haer vaermen. Dagen efter att ha varit paa foerbjudna palatset tog vi det lite lugnare och gick till Yashow marknaden och Sanlintun Village som ligger bara tio minuters gaangavstaand fraan det Youth Hostel som vi bodde paa. Alexandra fick laera sig alla tricks man kan anvaenda naer man prutar och lyckades sedan sjaelv paa egen hand foerhandla om priset. Att gaa paa billiga marknader och koepa till sig massor av saker aer en vaeldigt populaer sysselsaettning foer turister. Till de stora marknaderna kommer stora busslaster med turistgrupper som har inraeknat i sitt program for resan att aeven shoppa loss. Den marknaden vi gick till var inte saadaer otroligt stor som de kan vara, den var bara paa tre vaaningar, men aeven dit kommer maanga utlaenningar. Saant maerks inte minst paa att foersaeljarna har laert sig saeljarsnacket paa maanga olika spraak. Naer jag stod och foerhandlade om priset paa en troeja jag taenkt koepa aat min bror saa kom foersaeljaren i baaset bredvid och foersoekte paa SVENSKA faa mina vaenner att koepa en jacka. "Baesta pris! Du aer min vaen, du faar den foer 100 kronor! 100 yuan! 100 dollar!" Valutakursen har de desstomindre laert sig.
Jag trodde att jag hittat en Canonaffaer paa andra sidan gatan och tog mig dit ihop om att faa titta paa naagra objektiv och kanske koepa ett lock till baksidan paa mitt kitobjektiv. Men vael daerinne naer jag boerjade fraaga efter locket saa saag de en aning faerbryllade ut, det haer staellet paa tvaa vaaningar fyllt med canonobjektiv och tillbehoer var inte till salu, det var bara en Canonutstaellning. Dit gaar man bara foer att titta pa grejerna som ligger bakom glas, utom raeckhaal. Jag visste inte att det ens fanns naagot liknande!
Rebecka, Alexandra och jag bestaemde oss istaellet foer att ta en glass paa Old Stone, daer man kan faa olika glassblandningar de "bakar till" paa plats. Tog en glassblandning med vaniljglas, brownie, och chokladsaas i en skaal av kex. Fick mig att minnas daa jag aat glass i London paa Ben&Jerrys med Lisa och Julia, och gloemde naestan bort att jag bar i Kina. Ibland Kaenns inte Peking som om det verkligen aer Kina naer man varit i en kinesisk smaastad saa laenge, o aendaa haer Peking inte ens lika mycket vasterlaendska influenser som Shanghai.
Naagot som Alexandra slog av ganska snabbt var den otroliga skillnaden paa inkomst i Kina. Paa gatan ser vi en kinesisk diva som trippar foerbi pa skinande klackskor, trendiga klaeder och baerandes pa en guccivaeska. Paa gatan finns aeven aerbetare fraan landet som bygger eller vattnar vaexter. Mitt bland allt foersoeker en tiggare samla in pengar. Vi gick fraan Sanlintun Village, som aer ett omraade med utlaendska affaerer som Only, Veromoda, Mango, Apple store m.m. vidare till de smaa kvarteren i naerheten daer maenniskor bor i vi skulle kalla foer smaa ruckel. Visst blir folk rikare i Kina naer landets ekonomi goer saadana framsteg, men det aer laangt ifraan alla. Naera femtioprocent av Kinas befolkning lever paa under en dollar per dag, och de rika tycks ha en tendes att bara bli rikare.
Vaar plan var fraan ursprungligen att stanna i Peking bara naagra dagar och sedan ta natttaaget till naesta stad, Xian men fler och fler maenniskor har nu raad att resa saa det aer jaettesvaart att faa tag paa biljetter. Kina har dessutom ett vaeldigt kraangligt system, man kan bara koepa biljetter fraan den stad man laemnar, vilket betyder att man inte kan koepa en returbiljett. Jag har aegnat mycket tid paa att fundera, diskutera med baade hostelets personal, mamma och en resebyraa hur vi ska goera. Vaagar ju inte ta risken att aaka naagonstans om jag inte vet att jag kan komma tillbaka innan flyget gaar! Till Xian var det alldeles foer populaert att aaka och likasaa Pingyao. Chengdu finns det bara flygbiljetter att faa tag paa och det blev foer dyrt. Men nu verkar det som om vi kan komma ivaeg till Chengde istaellet, jag vet inte riktigt vad som finns att se daer aen men det aer kul att bara faa resa i alla fall.
Mitt i allt saa visade sig att vaart hostel var helt fullbokat, och jag, Alexandra och Alecander hade ju bara bokat tre naetter eftersom vi hade taenkt aaka vidare. Vi hade inget annat val aen att checka ut och leta upp ett nytt hostel, vilket Alexander hittade raett snabbt paa internet. Vi tryckte in oss i en taxi och Alexander och jag turades om att foersoeka foerklara foer taxichaffoeren var vi skulle. Det aer inte alltid helt enkelt att faa taxichaffoeren att foerstaa, foer det foesta foer att maanga taxichaffoererna ofta kommer fraan landet och inte hunnit bli saa vana med Peking aen, foer det andra foer att det byggs saa otroligt i Peking. Vi visade paa kartan var vi ville aaka men han blev saa foervirrad aendaa naer det visade sig att en stor vaeg inte ens fanns med paa kartan. Tillslut hittade vi hostellet som ligger bland hutongerna (gamla kvarter) i naerheten av Himmelska fridens torg och Qianmen street. Sjaelva hostelet aer sisaadaer, lobbyn och cafeet aer jaettefint men vaart rum som aer paa kaellarvaaningen aer fuktigt och trist. Men det aer kul och spaennande att bo mitt bland de gamla kvarteren, bland vanliga kineser och paa naera haall faa se deras standard, som aer saa betydligt mycket laegre aen vad vi aer vana vid. Som Alexandra sa: "Det ser ut som en dokumentaerfilm, och naer man tittar paa det hemma kan man tycka att man kanske skulle klara av att bo saa, men vael haer tror jag faktiskt inte att jag skulle klara det." Trasiga hus med smaa rum som ser ut att haaalla paa och falla soender, allt staar taett och traangt och den som ens skulle ha en tv daer skulle bli glad. Paa gatan stoette vi paa en av mina amerikanska vaenner fraan Changchun och det visade sig att han bor paa ett hostell lite laengre fram paa gatan daer aeven standarden paa husen boerjar bli baettre och bostadsutrymmen bytts ut till aefferen. Vi gick fram och tillbaka paa den gatan flera gaanger, facinerad av hur husen som alla var byggda i gammal kinesisk stil blev finare och finare, mer och mer nybyggt tills vi kom till den stora exklusiva affaersgatan Qianmen street som jag visat bilder paa foerra gaangen jag var i Peking.
Idag ska vi byta hostel till samma hostel som min amerikanska vaen bor paa, det var finare daer och om vi aendaa ska stanna ett tag till haer i Peking kan vi byta upp oss. Rum per natt aer aendaa bara 65 kronor daer jaemfoert med vaara nu fuktskadade rum paa 45 kronor per natt, saa det aer vaert det!
Dags att checka ut!
Back in Beijing
Har nu lämnat Changchun för gått och är tillbaka i Peking. Det var verkligen ett tag sen jag uppdaterade bloggen, men allting har också varit jättestressigt de senaste veckorna. Slutproven, sluttal inför lärare (som filmade allt!), packa inför Peking och säga hejdå till alla. Det var inte förrän på lördagsmorgonen, samma dag som jag skulle ta flyget hit som jag faktiskt förstod att jag skulle lämna det rum, den stad jag bott i och alla människor jag lärt känna där under fyra månader. Det var med blandade känslor jag sa hejdå en sista gång till de närmsta vännerna och åkte till flygplatsen, men när planet väl lyfte spred sig leende på läpparna ändå. Kaptilet studera i Changchun är nu avklarat, och jag har nu läst klart två år kinesiska. Betygen skickades tillbaka till Stockholms universitet och förhoppningsvis har alla klarat sig. Framför min klass ligger nu hemresa på en gång för vissa, tre stycken är redan hemma i Sverige, för oss andra en nöjesvistelse i Peking. Min vän Alexandra kom hit från Sverige tillsammans med min klasskamrat Linneas pojkvän, vi fyra och en till klasskamrat Alexander kommer tillsammans åka vidare runt i Kina innan vi också beger oss hem.
Tänkte avsluta Changchunupplevelsen med att ladda upp de sista bilderna jag har på lager tagna i Changchun innan jag berättar mer om min fortsatta resa här i Kina.
…Var min ursprungliga plan, men det verkar som om internet här inte klarar av så mycket så jag kan inte ladda upp några bilder:(
Det får bli bara text istället till att börja med. Vi hade som sagt sex stycken slutprov under sex dagar med två prov per dag. Sista proven var i onsdags den 29 juni. Skolan hade ordnat så att vi fick direkt efter proven åka privatbuss (en jättestor buss för de åtta personer av nio från vår klass som åkte med) till en biosalong där vi hoppades på att få se Kungfu Panda 2 eller någon nyutkommen kinesisk dramafilm i stil med En Geishas Memoarer. Men skolledningen är alla medlem i kommunistpartiet så vi fick se på en över tvåtimmars lång film om skapelsen av kommunistpartiet som bestod mestadels av studenter och professorer och hur skinande, lugn, harmonisk, vis, kärleksfull, oskyldig Mao Zedong var. Tänka sig, det var Mao själv som kom med den smarta idén om att ett land ska styras av folket och inte av en kejsare, och att han var väldigt sminkad, samt att hans flickvän som kom att bli hans fru var bara en barnslig flicka som åt godis och tittade på när Mao studerade. Det var en propagandafilm som inte ens försökte dölja det, men är också den enda sanningen som många här kommer åt. Filmen gjordes till hedring av kommunistpartiets 90års jubileum i år.
Torsdagen ägnades åt att försöka packa och dessutom förbereda ett tal. Våra lärare fick en idé om att vi skulle läsa upp en sida ur textboken och hålla en tal vi skrivit själva på fredagen, och på fredagsmorgonen möttes vi av alla lärare vi haft plus en kvinna ur skolledningen tillsammans med en filmkamera och en extralärare utrustad med systemkamera. Inte nog med att vi knappt haft tid att förbereda oss i all stress med packningen så ska de filma allt! Vi fick precis innan vi åkte en cd med filmen på oss som stakandes läser upp en tråkig text och sen nervöst försöker berätta vår historia/hålla talet samtidigt som totalt per person blev ungefär 10 minuter, samtidigt som de klasskamrater som inte för tillfället pratar ser väldigt uttråkade ut, liksom några lärare. En lärare somnade till och med. Hon ur skolledningen var dessutom FRÄCK nog att prata, gäspa, svara i telefon och få för sig att skicka framlärare för att dra ner och upp projektorsduken när vi talade. Vår konversationlärare, hörförståelselärare och en av extralärarna lyssnade i alla fall intresserat, och vår textkurslärare gjorde sitt bästa hon också att lyssna fast med en bekymmersam min, kanske för att vi ännu inte är helt flytande på kinesiska. Mitt under talen fick vi gå ut och ställa oss i lobbyn för att ta kort tillsammans med några andra högt uppsatta inom Jilins universitet, bl.a. chefen för internationella avdelningen. Efter talen bjöds vi på fin lunch av skolan tillsammans med lärarna och jag skickades upp att ta emot en bunt diplom till alla, under det formella överlämningen med handskak och fotografering av mig och personen-vi-aldrig-tidigare-sett-eller-hört-om. Kändes som på tv!
Fredagen fortsattes med besök hos posten för att försöka skicka hem grejer, jag skickade ett 6 kilos paket till pappa packad med skolböcker. Sen var det dags för att för sista försöker att få ner allt i väskorna. Ett par slitna med fina skor fick jag slänga, och bara för det gick ett par skor sönder första dagen i Peking. Typiskt. Min vårjacka lyckades jag glömma i rummet, men det finns fortfarande två svenskar kvar i Changchun så jag hoppas att någon får plats med den i sin resväska. På kvällen bjöd vi in våra närmsta vänner till hotellets café och sa hejdå till dem utan att egentligen förstå att vi verkligen skulle åka.
På lördagsmorgonen hade skolan ordnat små bussar till oss alla, trots att vi åkte under olika tider med olika flyg eller tåg. Jag var rätt så nervös när jag skulle checka in, vetandes att mina väskor är....väääldigt tunga. Bär dem som om de våre lätta som en fågel tipsade en vän i Changchun innan jag åkte. Det misslyckades totalt! Jag fick inte ens upp min resväska på bandet utan hjälp, och på vågen visade det sig inget mindre än 27 kilo men jag hade ett intyg från Airchina som tillät mig att ha 30 kilo så han bakom disken godkände det... Tills jag la upp en till bag på 6 kilo till, allt som inte fått plats i resväskan. Siffrorna på vågen steg upp till 33 kilo och jag hörde honom uttra ett bekymmersamt "Oh..". Det var några svettiga sekunder som jag upprepade till mig själv att jag borde ha pengar med mig så jag kan betala eventuella överviktsavgiften. Men så sa han äntligen att det fortfarande okej och mitt största bekymmer över resan var äntligen löst. Handbaget vägde de aldrig och jag lyckades få upp det på hyllan ovanför sätena på planet utan större problem så ingen flygvärd fick reda heller på hur tung den var. I ryggsäcken (mitt handbagage) låg både dator, systemkamera och alla objektiv till den, så det vägde nog minst tio kilo. Mission muscle!
Framme i Peking tog vi Airport Express Train utan problem in till Beijing city där vi bytte till taxi. Att få tag på en taxi var inte det lättaste trots att gatan var full av lediga taxibilar. De försökte med priser mellan 40 ändå upp till 70 spänn, som om vi som kan kinesiska inte vet att resan skulle kosta max 15 kronor! En av taxichafförerna gav tillslut upp och gick med på att köra oss för femton. Vi kom fram på kvällen till Sanlintun Youth Hostel som är ett mysigt ställe och fint ställe. Vi gjorde inte så mycket per på lördagen, åt lite mat och satt på alfa bar med vänner. Mötte upp två amerikanska kompisar som lämnade Changchun tidigare än oss och spelade kort med dem.
Söndagsmorgonen blev en relativt tidig morgon, åkte iväg till flygplatsen för att möta min kära vän Alexandra som kom hit för att hälsa på och också upptäcka det stora landet långt bort i öst. Full av energi var hon så vi lämnade väskorna på hostelet, tog en snabb lunch ute på gatan och drog iväg till förbjudna staden tillsammans med mina amerikanska vänner. Det ser ut precis som i animeserierna blev hennes intryck, men också hur fruktansvärt varmt det är. Förbjudna staden är verkligen som att gå runt i öknen med stora öppna ytor (för att kejsarens vakter skulle kunna se eventuella lönnmördare på en gång), och stora vita väggar som reflekterar värmen tillbaka in mot mitten av staden. Efter en paus och kalldusch på tillbaka på hostelet åkte vi alla iväg till Houhai som är ett restaurang och barområde vid en liten sjö (eller stor damm kanske).
Jag hoppas verkligen att jag kan lyckas få upp några bilder, annars blir det ju så väldigt mycket text!
Kramar till er alla!
