A peaceful protest against technology
In Lancester, not far from where we live now, there is an Amish town where Amish people live. Because of their religious belief, they live their whole life without electricity and other modern tecnologies. Their life style is instead more similar to the 19th century, and they try to be as independent as possible from the "non-Amish" world. As you can see on the pictures below, they ride horse buggies on the street instead of a car, farm their lands with horse driven plough, wear simple and old fashioned clothes and cook everything from scratch. It's an interesting life style, yet amazing how they can live so simple in this modern world.
First we went to the tourist center in the Amish area. The woman on the picture below is not Amish though
Americans like to visit Amish town to get handicrafts...
...and they like to buy their food made from scratch. This store had a lot of interesting flavored pickels and jam. I liked the dill flavored pickles, but the one in the picture below was the WORST. Gosh, it was terrible.
You were free to try everything, and so we did!
Funny, they are selling Swedish ginger bread?? I guess it goes well with their jam?
I don't know how Amish lip balm is.... but the flavoring is sure interesting...!!!
A kiss anyone?
We also took a tour on their horse buggy and got a closer look at how they live.
Some of the horses. The second horse from the right was upset, probably because it was so warm, because he
kept lifting his water bucket up and down.
This was our driver. He was so funny! He didn't say much but his way of giving a tour was simply reading the signs along the road, even though not all signs had to do with Amish people, or pointing out fairly obvious stuff like:
"Lollipop store"
"Amish restaurant"
"Amish school"
"Cows in the barn"
"Pumpkin field"
This is the Amish school.
No TV, no video games...
Horses only!
Instead of an electric scooter, kids here use this kind of scooter.
The pumpkin field...
One can discern Amish houses from ordinary houses by looking at the windows, they don't use curtains.
And by the way they hang up their clothes outside on lines from the barn to the house instead of using a dryer.
Cows.... and a dog!
Passing by an Amish family
As Amish people are good at handicrafts and mechanics, they are sometimes hired by ordinary Americans to fix their cars and other things.
Horse buggy filled with tourists.
The trip was about a half hour long, we didn't want to go for a longer trip in this heat. (It has been closed to a 100 degrees fahrenheit or 38 degrees celsius. Wheh!) But on this short trip they stopped once to sell some home made Amish stuff. We tried the cookies, and they were alright, and then the home made root beer. Root beer is a very popular soda here in the States, and since I have never tried it before we decided to buy a cup each. Not a good idea, because this home made version of the soda was really bad! We secretely poured it out through the window of the buggy. Ehehe...
The driver ended his tour with saying something about how long they have been living here and farmed the land, and that the Indians were not happy about it in the beginning. Then something happened but I didn't hear what he said it was. He ended the the story and the tour saying "and then they lived happily ever after". Hummm, I wonder about that... Did the Indians really think of it as a happy ending?
So is there anyone of you readers who feel inspired? Well at least it gives a second thought about the modern and maybe a bit too over-technologized life style many people have today. Altough being without a laundry machine.....and vacuum cleaner..... I wonder if the Amish use toilets? I should have asked the driver.
From city to countryside
In my last blog post, I told you we were planning to go to Harrisburg last monday, but we had a change of plans and came here two days earlier than our plan. Our plan was to take a train 5.55 am from Worcester to Boston, and then bus from Boston to Philadelphia and change bus to Harrisburg, where finally Issac's host family would meet us. It was a trip that took us about twelve hours! It didn't go all smooth either, early in the morning we encountered problems already. Since the bus from Boston to Philadelphia was scheduled to leave at 8.15 in the morning, we decided to take a train from Worcester to Boston that leaves at 5.55 and arrives at 7.30 to make sure we would catch the bus. So we had to get up at 4 am, and when we got to the train station we met a young man looking pretty desperate as he said to us "Bad news guys, the station is closed." He told us that not only had the guard lost his keys to the doors of the train station, but also the first train on Saturdays doesn't leave until 9 am! That's to say, three hours later than we thought. That was really a bad news to us whom had already planned and bought bus tickets for the whole trip. The only comforting news was that at least we weren't the only ones who made the same mistake planning after the weekday schedule for the train and not the weekend. A few more people was in the same situation it seemed.
So we were left with no choice but to try to take the bus to Boston but there was two problems with that. First of all, the bus wasn't scheduled to depart until 7.10, and would arrive at Boston at 8.05, we were in a thight spot! In addition to that, the bus company is notorious for being late. The other problem was that the tickets to the bus must be printed out but there was no place to print them this early in the morning. So even though we managed to buy the tickets online with the WIFI at the station, we couldn't print it anywhere. Just as we were about to get really desperate not knowing what to do, luck all of sudden was on our side. Issac's little brother happened to have set his alarm clock at 6 am even though he doesn't work on Saturday, and right at that time we called him and explained the situation. So we emailed the tickets to him and he printed them at his school and took a taxi to the station. Thanks to him, we could get on the bus!
Before we got on the bus I tried, as kindly as I could, to explain to the driver what a tight schedule we are in and that is would be great if he could just...get to Boston in time. He answered "No way you'll make it! Even if I get there at 8.05, I have to park the bus and it's gonna be at least 8.15 until you can get off the bus. You won't make it! But I'll try my best."
Wow. So we were really doomed according to the driver. All we could do is get on the bus and hope the bus to Philadephia would be delayed. And the driver really did his best, on the road I noticed that the bus was travelling fast, passing cars after cars, and to everyone's suprise, we actually got to Boston in time and the bus finished parking and was ready to let us off at 8.05 sharp!! We even heard other passengers saying "wow this was quick" and "it has never travelled this fast before". Seems like it really helped talking to the bus driver, and we made it in time to our connecting bus.
To be exact, WE got to the next bus station in time. The bus however, was delayed. Really delayed. And when the bus finally arrived, they took a long time preparing space in the bus for a wheel chair passenger. So not until 9 am they let the passengers on the bus, so the first bus could as well have taken it's time. It's funny though, just as we got there, five minutes before the scheduled time, a bus attentent passed by and a man behind us asked her if he would make it to buy some coffee. She answered "You can buy coffee if you want but it's not my fault if you miss the bus". Well, the bus departed almost an hour late so yes he would have time to buy one or several cups of coffee!
The rest of the trip went fine. The bus stopped for a 30 minutes lunch break on the way, and then finally arrived at Philadelhia at 5 pm (altough it was scheduled to arrive at 3.15). We had dinner at the train station in Philadelhia and then got on the last bus that would take us to Harrisburg. In Harrisburg Issac's host family met us with her car and took us to their house, and here we will be staying for some time. It's in the countryside, but there are things to go around here as long as you have a car. The host mum have vacation this week so she took us to some places around. I will update you with pictures. For now, I'll just show you pictures of the scenery here.
Last day in NYC
First thing I did on Friday morning was running into Captain Jack Sparrow at Times Square. I just had to take picture of him, and then he told me "Come here skinny girl" so oh well, I ended up paying him 1 dollar for taking a picture with him :) I look kind of awkward in the pictures though...
On this day we were planning to see the international parts of NYC and Brooklyn bridge. First on the list was Korean town, which is actually only the smaller version of the real Korean town (it was only one street). The real one is in Queens but that was a bit inconvenient to go since we only stayed for few days.
And of course we had our lunch there, Korean food is just so delicous. Here on the table we got cold noodles, bibimbap and side dishes. Side dishes are free!
Then off we go to Brookelyn bridge! Here is some street pictures on our way there
Trinity Church
Wall street.... Doesn't look special at all. I guess everything special there is what's going on inside the business buildings.
And the Charging Bull represents when the stock market goes well (bull market). Since, in fact, it was nothing more than a statue of a bull I didn't bother trying to get through that crowd to take a better picture.
Going to Flatiron District...
...to see the Flatiron building. As you can see, it's famous for being shaped as a flat iron.
In the subway waiting for the train. I was suprised the subway is so much worse than I had expected from one of the richest cities in the world. It's far worse than ours! It was so loud that every time a train arrived or just passed by I had to cover my ears!
And it doesn't look fancy at all, just like a bunch of connected metal bunkers.
But of course with the US flag. Patriosm is never lacking here.
You see, I'm just "fashionably late" when I'm late ;)
City hall where the mayor of the city works at. It wasn't much of a special building, just really big with a tiny park around it. People where hanging out in the park and sun tanning or drinking coffee.
On this building it says both "New Amsterdam" and "New York". New York was once called New Amsterdam you know.
There was a lot of street food everywhere and here comes the next issue I was suprised about NYC. It was sooo smelly!! From food or cooking food (sometimes it even was smokey and smelled burnt) and from sewage and trash.
In the picture below you can see the Freedom Tower, built in memory of 9/11
Interesting looking building...
And Brooklyn Bridge! It's one of the oldest suspension bridges in the States, completed in 1883.
Unfortunately you don't get much of a view on this bridge. This is the best shot I could get, and I was standing on a bench stretching up my arms to take this picture!
The other side was even more of a disappointment. Why did they put up that ugly wall looking thing blocking the view?
It was really hot this day and as you can see, it was sunny and almost no clouds in the sky. Since we couldn't get a better view than this, we didn't walk all the way to Brooklyn, we turned around here.
The NYC supreme court house
And so we arrived to China town!
And I only saw ONE Chinese looking building. Well the town is big so there could have been more but over all it looks just like any other less fancy part of New York, but with Chinese things being sold instead and some Chinese characters here and there.
But something big must have happened nearby, look at the lines of all police cars passing by! There were at least seven of them.
Well this looks like China. And it was crowded just like in China and had Asians and tourist everywhere.
We went to China Town Ice Cream Factory which we read is worth a visit. Many more people had heard that too, and even though it seemed quite famous and popular, the actual place it super tiny. So tiny that you have to squeez into the store, try to order and then very carefully get out before someone acidentially smash the ice cream you just bought in your face. There was no room for chairs to sit on in this tiny store.
But the ice cream was good and they had many interesting flavors. I got Lychee flavor
And Issac tried sweet potato flavor!
Nice American car!
Seems like even being in the US doesn't help with Chingrish (Chinese-English). Virgin chicken??
Opposite side of China town was Little Italy
Basically looked the same as China town and rest of NYC but with Italian names on the restaurant and cafées.
We were going to eat at a vegitarian pizza place that also was quite famous, but like any other place it was packed with people and when it finally was our turn to write our names on the waiting list, another women just BARGED IN, ignored us and signed up her and her boyfriend´s names before us. Worst thing was, she only had to wait a short while to get a table, while we were told to wait for 45 minutes!! We did not have 45 minutes to waste. That was the rudest person I met in New York. Other people had been nice and more or less met us with courtesy. Anyway, we simply went to another pizza place nearby that also served somewhat Italian pizza.
The calzone was only filled with cheese!!!! It was not good... But the other pizza slices on the pictures above was good.
After an early dinner we were off to the bus station. We got there a little bit earlier than planned so since it was next to Times Square we walked around there for a little bit and encountered this freaky show on the street. He was HAMMERING A NAIL INTO HIS NOSE! Gross!!
It's inside his nose! No way!
Pulling it out!
So as to summerise the past three days I've shown to you, I enjoyed the trip it was fun finally seeing The Big Apple with my own eyes. However, I can't say I love New York, but I don't hate it either. (The NY water bottle was actually not more expensive than other water bottles so I bought it as my souvenir). It has some fancy and cool street, but is very crowdy, smelly and loud. Somehow reminds me a bit of China... I liked the museums and Central Park the most and would like to go here again, but not to live in this city. It would be too stressful and my ears would probably fall off if I had to take that subway everyday.
i hope you all enjoyed the pictures! Right now we don't have much planned for this week more than studying. Maybe I will upload some more pictures of food and of Worcester ;) Next Monday however, we are going to Issac's host family in Harrisburg. Harrisburg doesn't have much but it's the capital of Pennsylvania state. In August we are going to Philadelphia as Issac will move in to his apartment there. So expect more pictures later on!
Love
Independence Day
We began the day with walking through Central Park, which is a large park in the middle of Manhattan, to get to Metropolitan Museum of Art. The park as you can see, is very green and clean (the water in the picture below is a bit too green though). It was very nice, but as we were there on the 4th July, which is the American independence day, a holiday, the park was packed! So I didn't take many pictures of the park.
This museum is also run on donations, so again we paid only 5 dollars for two people. That's like nothing compared to the real value of the museum. It's two floors high but very broad with many rooms. We could not even see everything because I got tired of all the walking.
First , we walked around the Greek and Roman art section
Hercules below
If I remember it correctly, this was African arts section
It was kind of like being in a maze, going from room to room and totally lost our sense of direction without knowing where we were. Looking at the map didn't help much either. Here we came back to the Greek art section again, but to another part of it.
This man is called Ugolino, and was senteced to death with his sons. No wonder he looks frustrated!
Christian art window
Young art student at the museum
Cleopatra
We took turns taking pictures with my camera, but somehow most of the pictures he took was of me....
I'm not really a fan of modern art, but somehow Issac likes this painting. He even said he wanted paintings like this in his apartment. Hummm....
War art...or whatever to call it.
War art...or whatever to call it.
Egyptian art
Persian stone figures
There was a large exhibition of paintings from 1700-1800, which is my favorite style of art. But when we finally came here I was too tired to enjoy them as much as they deserved.
Cambodian art, that I was NOT allowed to take pictures of but the guard told me that too late ;) Kind of confusing though when you are allowed and when you are not allowed to take pictures, there were no signs....
After the museum we went walked in the Central Park again and was planning to go to a café that serves "Frozzen hot chocolate". Sounds very interesting (I don't understand how something can be frozen and hot at the same time??), but first of all, we got a little bit lost in Central Park since no roads in the park are straight. They all are curved making it hard to know which direction we are supposed to walk, so we ended up passing the street we were heading to, and came to Colombus Circle instead.
Apple store with the entrance in a glass cube
Street view
We walked for about one and a half hour until we finally reached the café. I admit, it was my idea to save money and not use the subway much but we should have taken the subway instead. It was a clear sky with sun burning hot and almost no wind between all the high buildings. When we finally got to the café, we weren't the only ones hearing rumours about. It was packed with people and one and a half hour waiting time to get a table. Such a disappointment, but that's how it is when you read about a place on google. Just to expect that everyone else reads it too. Since we were so hungry and tired, we just went for the simple choice - Mcdonalds. As I thought this restaurant that you can find in every corner of the world would not bring any new suprise just because it's in the States, I was wrong. There was actually something quite interesting there. A coca-cola machine, that has all kinds of drinks with flavours you have never seen anywhere else before! In the picture, there is Coke with cherry, fruit punch, vanilla, orange and so on!!
It was unlimited refill, so I tried a little bit of every fanta and Sprite taste. My favorite was Sprite Peach, they should sell it at every store!!
After eating lunch we took subway to Staten Island where we could take a free shuttle boat passing by the Statue of Liberty.
The bridge that gets destroyed in every American action movie...
Manhattan
The statue! However, we apparently took the boat at the wrong time of the day, when the sun happened to be right behind the statue making the pictures quite dark....
We saw the boat that will shot the fireworks later this evening arriving to Manhattan, there was at least three or four of them!
The boat trip took around twenty minutes crossing the water to the opposite Island, but we had to wait both for getting on the boat to the Island, and getting back to the city. It didn't leave us much time to eat so we had to take the meal to-go and then go to the street near Hudson River where you could see the fireworks. But when we got there, it was filled with people and the police had to cut off some part of the roads leading to the road near the river. So we had to stand one street away from the river and tried to see the fireworks between the buildings.
We rushed off to the next intersection hoping we might be able to get a better view between all the buildings so we went from intersection to intersection as you can see in the pictures.
Finally arrived at a place were we got pretty good view.
And that was it for 4th of July!
New York City 3-5 July
It took five hours with bus from Worcester to New York City (NYC), changing bus once in Springfield. As we arrived in New York City (NYC), the weather forecast on google claimed it was sunny and nice. Clearly, they were wrong. It was pouring down rain!
This is the room we stayed at, it's in an apartment on Manhattan close to the Empire State Building. It was almost like an hostel (a simplier version of hotel), except for that the room was one of the bedrooms in an apartment, hence we shared kitchen and bathroom with other guests.The owner of the apartment is Korean, who only rents out rooms to other Koreans. So, when I on my way to the bathroom met the other guests for a first time they seemed quite dumbfounded, especially the older dad. Didn't expect a blond girl here! I tried to say hi to them in Korean, but that seemed only to make them be more confused. We didn't spend much time in the apartment though, our schedule was packed from morning to night every day! We tried to save some money by walking a lot and not take the subway so much. My feets hurted every night as we went to bed!
The first attraction we went to was the American Museum of Natural History, which was pretty cool. The best thing about the museum, which also applied to the next museum we went to later, was that the Museum fee is only a recommended fee. It's run on donations, so you can pay whatever you want! We donated 5 dollars for the two of us together. And as you can see on the pictures below, it was so worth it (and probably a lot more). By the way, the movie "Night at the museum" had much inspirations from this place. For those of you who have seen it, you might recognise some stuff.
The picture above is showing indians, and below is a tree trunk from a very, very, veeery LARGE tree called giant sequoias.
And in the painting below is the world tallest trees called Coast Redwood. Both of the trees can be found in northwest of the US (mostly California). Can you spot the tiny human at the ground? Imagine standing beside a tree big like this!
Mum, next time you get bitten by a mosquito and it get swollen, whereof the doctor at the care center ask you what kind of mosquito it was, this is how they look like up close!
The aquarium part of the museum, showing the ocean animals. Wales are sooo big!
Saturn planet!
Dinosaures!! T-rex!
I'm not afraid of a mere t-rex....... not a dead one at least ;)
But gosh, we are really tiny compared to them.
Skeleton of a mammoth
They had displays of all different kinds of animals. Don't worry, they were stuffed, not alive.
"Hey dum-dum! Give me some gum-gum" - is what this South Pacific Ocean figure is saying the the Night at the museum movie.
After the musem we went to a Korean-Chinese restaurant so I could try fresh Jiajiangmian for the first time. (Jiajiangmian is a Korean-Chinese dish - noodles in bean sauce. It taste so much better that it sounds like, trust me.) Earlier back in China I had only tried the instant noodle kind that I liked it a lot. So it was a must when I heard I could eat the real dish in New York!
After the dinner we walked through Times Square.
Willy Wonka section
More t-rex!
Barbie!
The whole Cullen vampire family in barbie dolls
Barbie and Ken is just soo out dated, nowadays it's vampire dolls kids play with :P
More lego figures
'
Together with classic Chinese sweet and sour pork and Korean kimchi.
"Nygård" is not a Swedish store even though it sounds like it. It's actually a Canadian store owned by a finnish immigrant with a Swedish last name. I thought it was Swedish at first and had to look it up, which isn't strange because Swedish stuff seems to be pretty popular nowadays. You can find Swedish flags or something labeled with Swedish quality in quite many places. I even found Swedish meatballs in the grocery store (not sold by IKEA). And did you know our store "Polarn o Pyret" is at Manhattan? Maybe our country isn't as small anymore as we tend to believe. Not to mention the success H&M, having a large store at TImes Square.
Not sure if they were doing commercial for a toy store or trying to get money by dressing up and have kids taking pictures with them.
Bringing your kids to NYC is not a good idea by the way, they have a big and fancy Toys"r"us store here with just too much fun!! You probably get ruined and your kids will go wild! Why? First of all, at the entrance, there is a ferrie well!
Willy Wonka section
Lego section with Emipre State building
More t-rex!
Superman at the front and Star Wars people at the back
Barbie!
The whole Cullen vampire family in barbie dolls
Barbie and Ken is just soo out dated, nowadays it's vampire dolls kids play with :P
More lego figures
We visited the Disney store too. I'm a big Disney fan after all.
Cool design in the store
We also went to chocolate stores, first Hersey's,
...and then M&M
Soo many different colours!!
They were even selling M&M necklaces, bracelaces, earings, t-shirts, hats, pyjamas, sport clothes and so on.
M&M as the Statue of Liberty. So what kid wouldn't be overly excited seeing all the toys and candies?
Out on the street again, some pictures of sky skrapers.
That truck that just passed by had a bunch of humans statues on the top.... I think. I'm not sure if they were real humans or just dolls.
We walked to Rockfeller center which is several of company buildings. Below them is a square with flags from all the countries of the world.
In one of the buildings here you can go up to an observatorium deck to get a great view of New York, and so we did. The red-white-blue building in the picture below is the Empire State Building.
'I downloaded an application to windows 8 that is some kind of simple photo editing program. It's not so good at making pictures more clear, but it got some fun colour settings. I played around with this pictures a little bit. How do you like it?
This is how it looks like on the observatorium deck.
It was really hard to get a good pciture here when it was so dark. (I brightened the picture a bit).
Disco at the observatorium deck??
Interesting stone monument infront of Rockfeller Center
On our way home we passed by Time Square were artist were working hard! This spray painting thing was really cool!!
And his black companion
We passed by this super fancy car, which created so much commotion on the streets, they could hardely drive anywhere.
And his black companion
They finally managed to get through the group of car entusiastic people and left with a loud WROOM, shortly followed by a limousine. I wonder what kind of rich people were driving those cars. What do you think, celebrities or sons of successfull business men?
We also encountered the famous Naked Cowboy, but who in fact was an imposter. The real one is supposed to be really muscular. This one wasn't as charming....
Another interesting thing we saw this evening was commercial for Dalian in the middle of Times Square. Dalian is the city in China I studied at for one year. The commercial felt a bit out of place, but seems like China is trying hard to increase the tourism.
I remember this place!
Oh look, you can even kiss a dolphin in Dalian. I never got the chance to do so though.
That was all for the first day. I will post more pictures of the second day tomorrow or the day after tomorrow, and pictures from the third and last day later on.
Hope you like the pictures!
Food festival
The other day there was a food festival here in Worcester. Trucks lining up at one long street selling all kinds of American specialities. Kind of like the event "Smaka på Stockholm" that was arranged in Kungsträdgården about a month ago, except that these food trucks went on a bigger tour from city to city.
Most of the food were sandwhiches and hot dogs which seems to be really popular here. The sandwhiches were a bit different at every place but the main thing was cheese, meat and either toasted or fried. Other dishes were "Mac n' cheese" (macaroni and cheese), cookie sandwich ice cream (basically ice cream between two cookies), and Thai-American food.
We tried crab cake (the pic above), "pulled pork sandwhich" (meat from pork ribs with barbeque sauce in a hamburger bread) and lemonade. Oh that rib sandwhich was soo delicous! Crab cake was also good. Lemonade was like any lemonade but it was a must-try just because it seemed to be very popular.
Boston
Boston city can be regarded in two different perspectives. For Americans it's a great place filled with American history. For everyone else it's... nothing special. It's a nice place though! From were we are living, it took about one hour with bus to the city. Already from the bus, as we arrived in Boston, I noticed the buildings here are quite interesting and very different from each other. Not only do they have interesting shapes, it's a great mix of old and new building, fancy and just industry looking, and with one or two old fashioned European style here and there. Starting at the bus and train station, this is what we first encountered.
A very suspcious looking man!
Now I was told that there is a restaurant here that serves "not just Mexican food, but gooooooood Mexican food!" It's called Chipotle, and basically it's burritos served in different ways. Here is a burito bowl.
And it sure was good!! The restaurant is really popular in the States and you can find it in many cities. It's owned by Mcdonalds btw. Lol.
Is there any country more patriotic than the States?
This park is called Boston Common and is in the middle of the city.
State house with some restoration going on at the top, making it look pretty funny!
A pond
A duck not afraid of humans at all!
Swan boat meets a swan
In Boston they have something called "Freedom trail", which is a trail through the city that passes by almost everything worth visiting that is connected to the American history. You all heard about the Boston Tea Party right? Americans throwing the Brittains' tea chests into the sea which led to a war where Americans freed themselves from the Brittish ruling.
And the trail looks like this:
First stop is the Park Street Church where some guy delivered the first speech about freeing slaves. It's like any other old churches.
This building has a very fancy name: King's Chapel, and was the first unitarian church in the States.
Inside the church
And here, wow there is a list of every famous people (or anyone just making something worth mentioning) who have been sitting at any of the seats in the church! Amazing...... (not really, I didn't even recognized most of the names. They are only famous in Boston area).
Old city hall with a statue of Abraham Lincoln
Hello there!
Old state house
With a subway station underneath!!!!
We didn't walk through the whole freedom trail but we saw most of it, which made me come to the conclusion: Americans seems to take very small things or details in their history and makes it very big. For example, one of the houses we didn't go to was the house of a normal person who's big controbution to the history was simply to warn the soldiers the Brittish army is on it's way to attack. Well for sure it was a good thing, but would seeing the house he lived in be that special? Nah. And so on. Probably it's like this since the American history is actually only 200 years old so, compared to all the great things I saw in China, I didn't feel like I found many interesting things to take pictures of to show you. So, I'm going to show more food pictures instead! We ended the day in Boston by going to a all-you-can-eat Japanese restaurant! (Paying one sum and eating as much as you can).
And they had so many different kinds of sushi and it was all delicous! Almost as good as in Japan! (Except for that egg thing, that was wierd....)
However their tempura was a great failure. Totally tasteless. Not at all like the ones I tried in Japan.
Udon noodles and Gyoza (fried dumplings). Also pretty good.
Nom nom
But the sushi was the best of all the dishes. When I was full, my boyfriend went ahead ordering more sushi of the kind I don't like. Like squid (the white one) and more of the egg sushi.
As the dessert, Japanese ice cream. Green tea and red beans. Yum!
That was it from Boston. I like the city! But not the most interesting place for tourists. I'm sure New York City will have a lot more to take pictures of. Just hope it won't rain while we are there....
American-size
Funny, but my first impression of America is that everything is so....American! Some American friends of mine have told me not to judge the country from Hollywood movies, and that I must go here to see what the States really is like. However, my impression was that - wow, it really is like in the movies. I guess if one has seen probably about a hundred or more American movies you are bound to see some more realistic ones too. But even the things I thought must have been an exaggeration is actually true. First of all yes, everything really is big here.
Just take a look at the road and the side walk!!
Oh yeah, I'm living in kind of countryside area near a school campus. This small city called Worcester is one hour with bus from Boston (two hours with train, why does the train take longer time? Makes no sense.) I think it's kind of like Torsby, a village in the countryside of Sweden (Värmland district), except that here everything is so much bigger. A bit too big actually, since there are hardly any people walking in the streets or who even hang out in the city area which brings me to the next topics. Americans really do drive everywhere. Even though they have such wide sidewalks, almost no one is using them. I asked around and was told that driving license takes about 1-2 weeks to get if you are over 19 years old. This is a huge difference from Sweden - where you have to practice driving for almost two years before you got a change to pass the driving test. It's no surprise then that you can drive in the State with a Swedish license but not in Sweden with only an American license.
The houses are really big too! I thought they only showed how rich people live in the movies, but seems like even middle class people have huuuge houses, at least in more countryside areas. Strangely, the windows are really small in contrast to the size of the house, which forces you to have lamps turned on even though it's in the middle of the day and the sun is shining bright. So inefficient, don't you agree? If they had bigger windows they could save more electricity.
Other than roads and houses, you got it right if you thought perhaps the food is big here too. Look at this, it's a hamburger for one person, but it it was enough for two people! (The hamburger is split in two in the picture)
The hamburger was really delicious by the way, which really makes one wonder how Mcdonald’s came to be popular around the world, it's nothing like these hamburgers! The side dish is soft pretzels. Americans loves pretzels but I don't understand why. Soft pretzels are just like ordinary hot dog bread with some salt on, and hard pretzels are like the Swedish salty sticks (salta pinnar). They have hard pretzels with bacon and cheese taste too, so I guess that's what makes it popular. Have any of you tried pretzels?
Even the potatoes are big here!!!
Alright that's it for this time, I will post some more pictures later on from my day trip in Boston. Next week I'm going to New York City woop woop!
Cheers!
From one superpower to another
My blogging came to a sudden end when I was at Dalian and I failed with my promise to keep you updated with photos and text about my adventures there. I'll blame it all on the slow internet! I sincerely tried a few times but when it takes close to an hour to just upload ONE picture..... I simply gave up. Maybe I will upload the pictures I took later on when I have nothing to do some day if anyone would still be interested in seeing them. To make a long story short though, Dalian was a really nice place. Although it wasn't that much to see there, so as for tourist people it would be very boring. It was, on the other hand, a great place to live at. Well great in Chinese standards. The air and environment was fairly clean and you didn't have to worry about smog. That doesn't mean there weren’t a lot of cars though, because there were tons of cars everywhere. And people littering all over the place, including coughing, spitting and snorting. However, the school I went to, Dongbei university of finance and economics, was a clean and it was a nice place, the campus had trees and flowers and it was mostly student moving from one class room to another, making it a very relaxing place almost shut off from the surrounding traffic and daily life.
The teachers were great and friendly, and used to handle foreign students. Few of them could speak English which gave great opportunities to challenges one's Chinese. Overall it wasn't many Europeans or Americans there at all. Other than me, there was one student from Belgium studying Chinese in the same building as me. Then there was a handful of Americans in different kinds of exchange programs whom never was afraid of trying there Chinese everywhere with everyone even though most of them where just beginners. That's one real source of inspirations for especially us Swedish people, since we tend to be very careful when speaking to strangers. Not the best strategy of learning a new language I've noticed. There was also a dozen of Germans at the school, but wthey studied other courses other than Chinese; therefore, was in another building. So, as you can see, it couldn't have been better for a student who wants to practice Chinese and not fall in to the trap of hanging out with people who could speak English. In my class the second semester, there wasn't even a single person who could speak English. If I had a question I had to use my Chinese even though it could lead to very embarrassing situations where I made no sense at all.
As most of you know, assuming the ones reading my blog would be my parents and some friends, I met this really nice guy in Dalian, whom also was an exchange student. Although he was born in Korea, he has been moving around and been living in several of different countries. At that moment he was a college student in the United States, and was in Dalian just for one semester to learn more about China and Chinese. Now, two years later, I have come to the States for the first time in my life (well I haven't lived that long yet), and I will again tell you my impressions of a large country on the other side of the planet. So from China to America, here is what I've experienced...
Changbaibergen vid gränsen till Nordkorea
Skolan ordnade för utländska studenter vid mitt universitet en resa till Changbaishan som ligger i Jilinprovinsen (samma provins som jag studerade i förra terminen) på gränsen till Nordkorea. Bland dessa berg på den högsta bergstoppen finns en vulkan som har världens största vulkansjö. Dessa berg är ett resmål många från norra Kina åker till, och har sedan ett halvår tillbaka även varit ett av mina mål. Changbaishan har inte bara ryktet att vara vackert, det är dessutom det närmsta jag kan komma världens antagligen mest isolerade land.
Strax efter åtta på tisdagsmorgonen den 27 september samlades vi utanför studenthemmen och åkte med skolans buss till tågstationen. Med oss följde en lärare från kontoret, en vanlig lärare och en lärarassistent plus en reseledare från resebyrån skolan sammarbetade med. Klockan 10.20 började vi vår 21 timmars långa tågresa till den stad som ligger närmast bergen och som har en tågstation. Det är egentligen fågelvägen inte så långt dit, men tyvärr går det bara mjölktåg på den sträckan. Tiden går dock alltid fortare när man reser med vänner och klockan tio på kvällen släcks lamporna i tåget och alla går till sängs, så resan så långt var inte allt för tung. Vi hade "hardsleeper" vilket betyder inga kupéer, och sex beddar mellan varje tunn vägg.
Strax efter åtta på tisdagsmorgonen den 27 september samlades vi utanför studenthemmen och åkte med skolans buss till tågstationen. Med oss följde en lärare från kontoret, en vanlig lärare och en lärarassistent plus en reseledare från resebyrån skolan sammarbetade med. Klockan 10.20 började vi vår 21 timmars långa tågresa till den stad som ligger närmast bergen och som har en tågstation. Det är egentligen fågelvägen inte så långt dit, men tyvärr går det bara mjölktåg på den sträckan. Tiden går dock alltid fortare när man reser med vänner och klockan tio på kvällen släcks lamporna i tåget och alla går till sängs, så resan så långt var inte allt för tung. Vi hade "hardsleeper" vilket betyder inga kupéer, och sex beddar mellan varje tunn vägg.
På bilden ovanför syns två bäddar i en av dessa "halvkupéer", den tredje, högsta låg jag i eftersom jag är minst till storleken och är bra på att klättra, plus att jag fryser lätt (värmen stiger ju uppåt). På bilden under ser ni korridoren
Så tågresan var inte allt för jobbig som sagt, men värre var resan som väntade. Vi trodde att vi skulle få klättra upp på berget men vi åkte buss(ar!!) hela vägen till toppen. Först med en mindre tur till ett hotell där vi åt frukost, sedan en lååång tur på fyra timmar till bergsomgivningen, med en toapaus i mitten som jag trots mina försök att sänka min livsstandard här i Kina fortfarande har svårt för. Toaletterna bestod av ett träbyggnad som hade tre väggar och ett tak, hål-i-golvet-toa med endast en halvmeters höga små väggar mellan varje. Visserligen fanns det två avdelningar för de två olika könen, men även om vi alla är tjejer är det inte så lockande att sitta på huk på rad och fortfarande kunna se från bröstkorgen och uppåt på de andra bredvid.... Än mindre att vi fick hämta vatten från en hink för att "spola" efter oss. Är det en privatlivsfråga eller en fråga om bortskämdhet?
Efter bussresan fick vi kliva av och gå en liten bit, förbi den här ingången till bergets lokala bussar. Kan ni gissa vilka jag såg här, om inte ungefär fem stycken Nordkoreaner. Självklart inte turister utan säkert människor på politiskt uppdrag ute på tur. Hur jag kunde se deras nationalitet så lätt var helt enkelt på deras kläder: gråa, raka, intetsägande kostymer samt att deras uppförande var lite stelare än alla andras.
Utan att tänka mig för klev jag på den lokala bergsbussen med alla andra studenter och tog en av de lediga platserna som fanns kvar, och märkte inte förrän jag skulle sätta mig ner att jag valt platsen just bredvid guiden för den politiska gruppen, och bakom mig satt Nordkoreanerna allihop. Jag blev nog minst lika stel som de och visste inte riktigt hur jag skulle uppföra mig, och inte nog med det så frågade guiden också mig vilket land jag kom ifrån. Tack o lov tänkte jag för mig själv att jag är från ett relativt neutralt land och vågade inte ställa den uppenbara frågan tillbaka varifrån de kom.... Men jag tror nog i efterhand att jag blev lite nervös i onödan, de hade ju ändå valt att åka en vanlig buss med internationella studenter. De klev hur som helst av efter tio minuter och skulle tydligen ta en annan tur än oss upp till bergen. Här är ett litet smygfoto på dem från bussen....
Innan vi begav oss den sista biten upp på berget fick vi lunch, som inte var särkilt aptitlig. Ris mättar också turligt nog.
Sista biten upp till bergstoppen kan jag inte beskriva annat än HEMSK. Trots att jag skrattade av både förvåning, och för att det kittlades i magen. Vi fick åka små bussar med smått galna chafförer som gasade på för fullt i svängarna på den mest snirkelsnorkliga serpentinväg jag någonsin varit med om. Om vi tycker att vi kan ha serpentinvägar på landet i Sverige så är det inget jämfört med det här, vägen upp var verkligen i form av liggande halva åttor hela vägen. Chafförerna tvekande inte för en sekund, de körde så att bussarna skrek i svängarna och vid ett tillfälle till och med lyfte och stod bara på ena sidans två hjul. Det var som att åka berg och dal bana, direkt efter lunch på en bergsväg med bristande säkerhet. Åksjuketabletterna gick åt.
Till toppen kom vi tillslut i alla fall:
Till toppen kom vi tillslut i alla fall:
Bilden ovanför är information om Changbaivulkanen, och under är en karta över vulkansjön.
Den absolut sista biten upp fick vi gå i alla fall
Hehehe, skylten i sig fick mig att stanna....
Omgivningen
Vulkansjön, många har varit på berget två-tre gånger utan att ha kunnat se sjön. Här uppe är det ofta starka vindar och dimma som gör det omöjligt att se men vi hade en otrolig tur med strålande solsken och med bara mindre vind i luften.
Det fanns många skyltar om att vi inte fick komma för nära, inte konstigt med tanke på för det första säkerheten, men framför allt att Nordkorea ligger på andra sidan.
De tre hus som fanns nära toppen dit bussarna körde. En av dem spelade både Syd- och Nordkoreansk vänlig musik.
Sydkoreanska vänner nedan
Vi tror att linjen som går lite sicksackigt kan vara landsgränsen
Bussresan ner för bergstoppen gick något mildare till, och innan vi skulle åka ner hela vägen fanns det ett vattenfall att se på i närheten. (Som vi också tog buss till....alla dessa bussresor.)
Hot Spring Egg! Blev spontant bjuden ett egg av en korean, egget hade som skylten sa tydligen kokats i en naturligt kokande källa. Smakade lite annorlunda faktiskt, lite sötare än vanliga ägg, men lite svårt att få bort skalet eftersom man skulle äta ägget varmt. Tog mig...tio minuter att skala ägget. Minst.
Rykande källor
Putter putter, här kokas det
Strömmen från vattenfallet
Själva vattenfallet
Solen håller på att gå ner över bergen
Och så den långa resan tillbaka till staden. Guiden sa aldrig förrän precis innan vi kom fram till ett ställe vart vi var påväg, men vi gissade på hotellet och såg en väldig lyxig stor hotellbyggnad utanför fönstret så ryssarna ropade på skoj på kinesiska till chauffören "Nej, nej! Till Höger, sväng till höger!". Det gjorde han så klart inte och målet var tydligen en restaurang dessutom. Maten på restaurangerna här var lite koreanskinspirerad men smakade inte helt som koreansk mat ska göra enligt experterna från det landet. Till maten fick vi dricka:
Future Cola! Kinas egentillverkade cola! Som nej, inte var så god...
Future Cola! Kinas egentillverkade cola! Som nej, inte var så god...
Upp på bussen igen och iväg denna gång förhoppningsvis till hotellet, och om vi blev förvånade när chauffören faktiskt körde tillbaka till det lyxiga 5-stjärnshotellet vi sett tidigare! Skolan satsade på flott!
Lyyyyyx! Långt ifrån likt våra rum i skolan!
Jag älskar badrum. Speciellt stora, rena badrum! Det är det nästan viktigaste i ett rum!
Morgonen efter väcktes vi redan klockan sex för att hinna till frukosten klockan sju (snoozade såklart fram till tio i sju...), och sen var det dags för avfärd igen halv åtta. Som vanligt fick vi inte reda förrän precis innan vi anlänt att vi skulle besöka en traditionell by på vägen till tågstationen. Denna "by" visade dock mer natur än levnadssätt.
Rådjur har jag hemma på tomten i Sverige kommenterade jag för mig själv och strosade vidare...
En jaktstuga i gammaldags Jilinprovins stil med skämtsamma koreaner.
Det fanns en del spektakulära stenar här i spetsiga former och stod i konstiga vinklar som så klart alla hade någon slags berättelse.
"Lejonet-som-precis-vaknat-upp-stenen", som var förste kejsaren av Qingdynastins personliga favorit. Enligt skylten i alla fall. Jag tycker mer det ser ut som ett gigantiskt ekorrshuvud. Vad ser ni?
Det fanns några spännande små bäckar som började härifrån, vattnet kom på något sätt upp ur jorden och flöt försiktigt nedåt. De hade givetvis sina namn också, tror denna var en del av "Den vänskapliga pölen" då den hade en tvilling en meter bort.
Rrrrrrrrrrrrrrorest!
De vackra aprikosfärgade bladen fångade många av vårt följes uppmärksamhet
Koreanerna är ju alltför gulliga! (Han längst bak formar ett hjärta med sina armar)
Ryssarna posar en aning annorlunda från hur koreanerna gör... Här ståendes på en liten brygga utstikandes från berget ovanför en dal, med en lustig skylt bredvid som du finner under den här bilden.
"ONLY 5 TOUTIST FOR SIGHTSEEING STAND OF ODD STONE FOREST,OR YOU WILL ENJOY YOUR BACKWASH."
Efter att av en händelse råkit sätta mig bredvid några på bussen, och sen varit så nära deras land, kunde jag knappt tro på vad jag fick höra viskandes, att den här flickan i sina moderiktiga och till synes dyra kläder, som köpte souvenirer vid varje stopp, faktiskt var Nordkorean. Här på bild med en Sydkorean. Hon talade dessutom koreanska utan den nordliga dialekten som de generellt har, och verkade inte annorlunda från andra mer än att hon inte pratade så mycket (hon kan ju ha varit väldigt blyg) och höll sig lite för sig själv, plus hennes sätt att spendera pengar för att vara student. Men friheten hon verkar ha som vi ser, finns nog inte alls på riktigt. Hon är antagligen strängt övervakad och måste rapportera allt som händer och vad hon är med om. Jag kom inte på annat att säga än hej till henne.
Ett sista stopp i en koreansk-kinesisk by där....det inte fanns något att se? Åtminstonde inte för koreanerna oavsett om Syd eller Nord. Sverige har i alla fall inte några hus som ser ut såhär så jag tog lite bilder
Överst på den blå planchen är koreanska tecken, under samma budskap på kinesiska.
I byn såg vi bara några få gamlingar. De unga är antingen på andra ställen och jobbar eller har flyttat därifrån.
Målningar och koreanska tecken på väggarna
Vi fick gå in i ett av husen
Majs som torkas på fönsterbrädan
Solrosfrön
Två hönor. Gamlingarna verka leva ett enkelt bondeliv här
Inne i ett av husen
Kvinnan i svart närmast bilden berättade om livet här...
....och försökte sälja sina torkade ingefärsrötter. För hundra kronor per rot. Men det var tydligen billigt enligt lärarna som köpte en del.
En gammal gubbe vars uppgift verkar ha varit att slå de flugor som kommer inom räckhåll, och muttra något ohörbart ibland.
Tillbaka till Baihe, staden med en tågstation som låg närmast bergen där vi fick en och en halvtimmes tid att gå runt själva, vilket var meningen att vi skulle spendera i souvenirbutikerna vi parkerat precis utanför men ryssarna drog snabbt iväg åt ett helt annat håll. Vi andra gick också iväg efter att guiden uppgivet ryckt på axlarna och sagt "Låt gå". Vi tog dock en liten tur i affärerna när vi kom tillbaka innan vi hoppade på bussen igen, i en av dem kunde man köpa en nordkoreans sedel! Vi har ju nästan varit i Nordkorea. Lite dyr dock.
Baihe är en annars mycket intressant stad med sin blandning av koreansk och kinesisk kultur. Vi befinner oss i Kina fortfarande med staden drömmer om att utvecklas till en modern koreanskliknande stad (de hade bilder på Seoul uppsatta som sina framtidsplaner), varje skylt stod på både korenska och kinesiska, plus att större delen av befolkningen här dessutom verkar kunna prata koreanska! Med brytning förstås som jag fick förklarat av en lokal korean/kines som var flytande i båda språken. De som bor i den här staden talar den koreanska som influerats mycket av japanskan från den tid då Japan ockuperade både Korea och delar av Kina, medan unga koreaner i Korea influerats mycket av engelskan efter Koreakriget och det hörs även i hur de talar sitt modersmål. Flummigt var det hur som helst när koreanerna kan ta sin beställning på koreanska, på t.ex. det koreanskägda kaféet vi gick till.
Baihe är en annars mycket intressant stad med sin blandning av koreansk och kinesisk kultur. Vi befinner oss i Kina fortfarande med staden drömmer om att utvecklas till en modern koreanskliknande stad (de hade bilder på Seoul uppsatta som sina framtidsplaner), varje skylt stod på både korenska och kinesiska, plus att större delen av befolkningen här dessutom verkar kunna prata koreanska! Med brytning förstås som jag fick förklarat av en lokal korean/kines som var flytande i båda språken. De som bor i den här staden talar den koreanska som influerats mycket av japanskan från den tid då Japan ockuperade både Korea och delar av Kina, medan unga koreaner i Korea influerats mycket av engelskan efter Koreakriget och det hörs även i hur de talar sitt modersmål. Flummigt var det hur som helst när koreanerna kan ta sin beställning på koreanska, på t.ex. det koreanskägda kaféet vi gick till.
Prince Coffee
Kvar av resan var nu bara den långa tågresan tillbaka. Totalt fick vi betala 1800 för resan, där allt inkluderades och som vi betalat redan i förhand. (Det där lyxhotellet måste ha blivit dyrare än så om vi hade bokat själva).
Kul med billiga skolresor!
Tack för alla fina kommentarer också på förra inlägget! Det gör mig så glad!
Ett nytt kapitel återigen i Kina: Min stad Dalian
Som de flesta, eller kanske alla vet, blev jag en av de lyckligt utlottade som får ett års fullt stipendium för studier i Kina, utgivet av Svenska Institutet som samarbetar med China Scholarship Council. Jag har därför åkt hit till Kina på egen hand, utan någon inblandning av ett svenskt universitet och de poäng jag får här kommer jag att få enligt det kinesiska systemet och kan inte översättas till vårt svenska men däremot ge mig erfarenhet och kunskap väl värderat. Fullt stipendium innebär att de betalar skolavgiften, skolböckerna, rummet, ger mig någonslags kinesisk försäkring, fickpengar varje månad och resebidrag till Kina, vilket är mer än vad jag hade hoppats på. I och med att jag får fickpengar så räknas matkostnaderna in där, och det som jag själv behöver stå för är de pengar jag spenderar för nöjes skull så som resor och såklart den shopping som blir. På mina axlar har jag dock SI och CSC förhoppningar och självklart regler att följa. Jag måste klara av mina kurser, gå i skolan varje dag och följa skolans regler annars skickar de hem mig igen, samt att SI vill att jag håller i tankarna på att jag represenrerar Sverige och försöka sprida information och skapa intresse om vårt lilla land. CSC vill att jag är ett gott exempel för andra studenter och även om alla pluggar på bra så ska jag plugga bäst i klassen.... Nåja, jag ska försöka i alla fall, det är inte så lätt att konkurrera med japaner och koreaner som lär sig kinesiska tecken grundskolan i sitt hemland eller de som varit här under lång tid.
Jag ska hålla bloggen vid liv det här året, men med lite ändringar. Det kommer inte bli uppdateringar en gång eller flera gånger i veckan om vad jag gör, utan mer om de städer jag besöker, de människor jag möter och om skolan, hur det fungerar att plugga här i Kina när inte Stockholms Universitet redan fixat allt åt mig. Så låt mig först få presentera min stad jag kommer att plugga i under det här skolåret: Dalian. En hamnstad på en halvö åt öst, strax under Pekings breddgrad. Den här staden har tidigare ockuperats av både Sovjet, Japan och Korea och har därför en intressant krigshistoria samt mycket influenser från olika länder. Hit kommer också främst mycket ryssar och koreaner, men även en del japaner. Det är en stad som fått beröm för att kunna utvecklas och ta hand om miljön samtidigt, och en stad i utveckling är den verkligen! Nästan överrallt byggs det, öppnas det nytt och planeras det, det kommer bli en riktigt modern och fin stad när den är klar om ett par år men just nu tänker jag mest "Under ombyggnad-ses i framtiden". Varför valde jag då just Dalian? Hörde att det var en vacker stad, inte för kallt och inte för varmt samt att de pratar standardkinesiska med undantag på vissa uttryck.
Jag pluggar på Dongbei University of finance and economics, i den här provinsen bästa universitetet för finansstudier men som också erbjuder studier i kinesiska för utlänska studenter. Varför jag valde den här skolan är ganska enkel: deras hemsida verkade relativt modern, fanns på engelska och erbjuder de kurser jag vill läsa. Så mycket mer kunde jag inte få reda på om skolorna genom internet.
Jag ska hålla bloggen vid liv det här året, men med lite ändringar. Det kommer inte bli uppdateringar en gång eller flera gånger i veckan om vad jag gör, utan mer om de städer jag besöker, de människor jag möter och om skolan, hur det fungerar att plugga här i Kina när inte Stockholms Universitet redan fixat allt åt mig. Så låt mig först få presentera min stad jag kommer att plugga i under det här skolåret: Dalian. En hamnstad på en halvö åt öst, strax under Pekings breddgrad. Den här staden har tidigare ockuperats av både Sovjet, Japan och Korea och har därför en intressant krigshistoria samt mycket influenser från olika länder. Hit kommer också främst mycket ryssar och koreaner, men även en del japaner. Det är en stad som fått beröm för att kunna utvecklas och ta hand om miljön samtidigt, och en stad i utveckling är den verkligen! Nästan överrallt byggs det, öppnas det nytt och planeras det, det kommer bli en riktigt modern och fin stad när den är klar om ett par år men just nu tänker jag mest "Under ombyggnad-ses i framtiden". Varför valde jag då just Dalian? Hörde att det var en vacker stad, inte för kallt och inte för varmt samt att de pratar standardkinesiska med undantag på vissa uttryck.
Jag pluggar på Dongbei University of finance and economics, i den här provinsen bästa universitetet för finansstudier men som också erbjuder studier i kinesiska för utlänska studenter. Varför jag valde den här skolan är ganska enkel: deras hemsida verkade relativt modern, fanns på engelska och erbjuder de kurser jag vill läsa. Så mycket mer kunde jag inte få reda på om skolorna genom internet.
Huvudbyggnaden
Jag och min japanska klasskamrat Souma klättrade upp på ett berg i närheten för att få utsikt över skolan, staden och havet. På bilden ser ni skolans stora huvudbyggnad snett åt vänster, och lite andra vita, låga bggnader åt höger som hör skolan till, bl.a. husen för de utlänska språkstuderande eleverna.
Inzoomning på huvudbyggnaden och de byggnader jag pluggar och bor i.
I det höghuset längst åt höger bor en vän från Tyskland som heter Mila, hon är en av de första jag blev vän med här och vi tillbringar mycket tid tillsammans. Hennes höghus är ett alldeles nybyggt som inte ens är helt klart än, hon är den enda som bor på hennes våning, de andra rummen bredvid är inte helt klara än.
Här är bergskullen vi bestämde att ta oss upp på och där de förutom de två första bilderna är tagna ifrån. Nedan kommer bilder på vägen upp och toppen
Att för det första hitta vägen upp på bergskullen var lättare sagt än gjort, det fanns ett antal stigar och stentrappor som vi provade men de ingen ledde till någonting, så vi fick gå runt halva berget för att hitta en väg upp. Förbi gick vi en grön rondell med...modern konst? Och en vacker blomma framför som jag gjorde misstaget att ta på för att kunna hålla den still i vinden när jag skulle ta kort. Efter det svullnade mitt finger upp, blev alldeles rött och kliade i två dagar. Var inte så jättefarligt egentligen, en allergisk reaktion troligtvis och tredje dagen var fingret normalt igen men asiater oroar sig väldigt mycket över minsta lilla och mina asiatiska vänner ville att jag skulle åka till sjukhuset, jag gick tillslut med på att i alla fall fråga lärarna på kontoret för utländska studenter vad jag skulle göra, och även de sade att jag skulle åka till sjukhuset OM det inte hade blivit bättre dagen efter. Tur nog släppte svullnaden lite under natten!
Halvvägs upp och vi kan redan se havet!
"Skydda naturen, Förbjudet att elda, Alla människors ansvar", en av de gigantiska skyltarna omöjliga att missa.
Souma på vår bergsstig!
På vägen upp till berget fanns tydligen en massa gravar
Typiskt kinesisk grav, med lite rester från gåvor som de anhöriga kommit för att ge de döda. Gåvorna kan vara till exempel blommor, ljus, låtsaspengar och mat.
Här ligger en rik begravd med två små lejon som vaktar...
Vad nu detta är mitt emellan gravarna och bergstoppen. En lekplats? Träningsplats? Skrämma bort andar?
Framme på toppen med utsikt över skolan, som jag redan visat bilder på, och havet!
En liten mystist ruin fanns på bergstoppen, ni ser en bit av den till höger
Ser ut som ruinerna på Gotland... Vad är detta?
Ett tempel! Tydligen.
Souma-Herren på täppan!
MOI!
Hem! hem! hem! hem! Hemma!!
Från Chengde tog Alexandra och jag ett billigt (17 kronor bara!!) men långsamt tåg tillbaka till Peking. Sju timmar i ett inte så bekvämt tåg utan luftkonditionering mitt på en sommardag var kanske inte en höjdare, men bjöd ändå på en upplevelse. På modernare tåg sitter folk bekvämt för sig själva och pratar bara med människor de känner, på sådana här billiga tåg som det vi tog nu är folk mycket mer öppna. De pratar med vem som helst i närheten, är nyfikna och vågar ställa frågor. Vi hade en gubbe och två tanter med en lite svårförståerlig dialekt så jag förstod inte allt vad de sa, men det stoppade inte deras nyfikenhet om oss utlänningar, så de bad de unga grabbarna som var studenter allihop att prata med oss och fråga. Resan blev inte alls så lång när vi pratade, spelade kort, skämtade och skrattade.
Sista dagarna i Peking orkade vi inte med det varma vädret längre och åkte till marknader och varuhus istället. Det är sant att man kan få några riktiga klipp på marknader genom att pruta ner priset, men du måste slåss för det. Försäljarna är väldigt ihärdiga och vana att hantera snåla utlänningar. De säger precis vad som helst för att du ska köpa det, ljuger om kvalite och material, säger att dem är din bästa vän samtidigt försöker få dig att få skuldkänslor över att du begär ett lägre pris när du har det bättre ställt än dem. Ibland händer det till och med att de blir rent av aggressiva.
Alexandra lyckades få till ett väldigt bra pris på smink och nageldekorgrejer genom att visa upp sina naglar som hon målat så fint och bara som vänner emellan prata med försäljaren om hur hon fixar sina naglar. Flickan som var ungefär i vår ålder blev så förtjust att hon gav lågt pris på allting. Hos andra försäljare gick det inte riktigt lika bra, och jag som var trött och lite grinig utav den outhärdliga värmen utomhus plus min förkylning på det, kom och hjälpte till att bråka. Utan att hålla tillbaka kontrollerade jag varenda söm i en väska Alexandra blivit lite kär i, och drog sönder sömmarna i tre stycken väskor tills väskförsäljaren tillslut surt stampade iväg för att hämtade en ny väska som inte hängt framme och som dessutom var ordentligt sydd. Vid ett annat tillfälle när jag lade mig Alexandras och en försäljares förhandligar om priset genom att slå hål på försäljarens argument så blev försäljaren så irriterad att hon gav mig en låtsas slag med knytnäven på kinden. Jaja, hon tjänade på det hela ändå bara inte lika mycket som hon hoppats på.
Resan hem gick bra och lyckades på något sätt att få med mig det mesta hem. Fick slänga ett par skor som var väldigt slitna men fortfarande gick att gå i och sedan ett par till som faktiskt gick sönder, men lika bra var det annars hade väl något annat inte fått plats i väskan. Nog för att jag hade planerat att köpa saker där, men det blir alltid mer än man tänkt sig. Inte bara för att det är billigare än i Sverige, utan också för att jag tycker mer om det asiatiska modet och kläderna som säljs där. Skickade hem en del med min mamma när hon hade hälsat på mig i Changchun, fast det var mest pyjamasplagg, tjocktröjor och presenter till andra. Skickade senare precis innan jag själv lämnade Changchun ett paket på sex kilo till pappa med skolböcker och andra småsaker. Innan hemresan från Peking lämnade jag en väska på sju kilo på ett hotell med vinterkläder, kökssaker och andra småsaker jag kommer att behöva när jag ska tillbaka. Så i slutändan vägde min resväska 29.6 kilo och handbagage lite mer än fem, och jag hade lyckats undgå övervikt på flyget! Hua, efter det här har jag helt tappat den roliga känslan i att packa :b
Väl hemma i Sverige slappnade jag av på ett sätt jag inte gjort på så länge, på ett sätt man bara kan göra i sitt eget hem. Det var några saker som jag speciellt reagerade på efter att ha varit borta så länge:
Om ni reagerade på "tillbaka" när jag skrev om väskan jag lämnat i Peking så har ni nog gissat rätt. Jag fick reda för ungefär två veckor sedan när vi var ute och reste att jag fått Svenska Institutets stipendium för ett års studier i Kina. De betalar skolavgiften, skolmaterialet, boendet, sjukhuskostnader och bidrar med pengar till resan dit. Skolan börjar den 5 september men jag måste vara där tidigare för registering så i slutet av augusti åker jag iväg igen. Den här gången ska jag studera vid Dongbei University of Finance and Economics i Dalian!
Sista dagarna i Peking orkade vi inte med det varma vädret längre och åkte till marknader och varuhus istället. Det är sant att man kan få några riktiga klipp på marknader genom att pruta ner priset, men du måste slåss för det. Försäljarna är väldigt ihärdiga och vana att hantera snåla utlänningar. De säger precis vad som helst för att du ska köpa det, ljuger om kvalite och material, säger att dem är din bästa vän samtidigt försöker få dig att få skuldkänslor över att du begär ett lägre pris när du har det bättre ställt än dem. Ibland händer det till och med att de blir rent av aggressiva.
Alexandra lyckades få till ett väldigt bra pris på smink och nageldekorgrejer genom att visa upp sina naglar som hon målat så fint och bara som vänner emellan prata med försäljaren om hur hon fixar sina naglar. Flickan som var ungefär i vår ålder blev så förtjust att hon gav lågt pris på allting. Hos andra försäljare gick det inte riktigt lika bra, och jag som var trött och lite grinig utav den outhärdliga värmen utomhus plus min förkylning på det, kom och hjälpte till att bråka. Utan att hålla tillbaka kontrollerade jag varenda söm i en väska Alexandra blivit lite kär i, och drog sönder sömmarna i tre stycken väskor tills väskförsäljaren tillslut surt stampade iväg för att hämtade en ny väska som inte hängt framme och som dessutom var ordentligt sydd. Vid ett annat tillfälle när jag lade mig Alexandras och en försäljares förhandligar om priset genom att slå hål på försäljarens argument så blev försäljaren så irriterad att hon gav mig en låtsas slag med knytnäven på kinden. Jaja, hon tjänade på det hela ändå bara inte lika mycket som hon hoppats på.
Resan hem gick bra och lyckades på något sätt att få med mig det mesta hem. Fick slänga ett par skor som var väldigt slitna men fortfarande gick att gå i och sedan ett par till som faktiskt gick sönder, men lika bra var det annars hade väl något annat inte fått plats i väskan. Nog för att jag hade planerat att köpa saker där, men det blir alltid mer än man tänkt sig. Inte bara för att det är billigare än i Sverige, utan också för att jag tycker mer om det asiatiska modet och kläderna som säljs där. Skickade hem en del med min mamma när hon hade hälsat på mig i Changchun, fast det var mest pyjamasplagg, tjocktröjor och presenter till andra. Skickade senare precis innan jag själv lämnade Changchun ett paket på sex kilo till pappa med skolböcker och andra småsaker. Innan hemresan från Peking lämnade jag en väska på sju kilo på ett hotell med vinterkläder, kökssaker och andra småsaker jag kommer att behöva när jag ska tillbaka. Så i slutändan vägde min resväska 29.6 kilo och handbagage lite mer än fem, och jag hade lyckats undgå övervikt på flyget! Hua, efter det här har jag helt tappat den roliga känslan i att packa :b
Väl hemma i Sverige slappnade jag av på ett sätt jag inte gjort på så länge, på ett sätt man bara kan göra i sitt eget hem. Det var några saker som jag speciellt reagerade på efter att ha varit borta så länge:
- Det fanns så få människor på Arlanda när vi kom dit! Var är alla kineser som bara knuffar sig fram?
- Alexandras föräldrar hämtade oss med bil och skjutsade oss hem. Det var som att sitta i soffan hemma, så lugn och försiktig körning och man behövde inte ens hålla i sig i svängarna eller oroa sig för hastighetsmätaren. Och ändå är det i Kina som passagerarna inte använder bilbälte.
- Hur...öppnar jag kylskåpet? Vi har ett nytt kylskåp hemma som vi ställde på plats precis innan jag åkte men det hade jag helt glömt bort och det var en konstig känsla av vilsenhet i sitt egna hem när handtaget inte satt där det brukar. Tror jag aldrig upplevt den känslan tidigare
- Hade en pinsam stund på toaletten när jag funderade på varför papperskorgen står så långt borta att man inte når att slänga..... Vänta, i Sverige släpper vi bara pappret ner i toaletten och spolar bort! I Kina så slänger man nämligen det använda pappret i en papperskorg bredvid eftersom avsloppsrören är så smala att det blir stopp annars.
- Dagen efter att jag kommit hem handlade jag på beställning lite mat till pappa som han skulle ha som matlådor. Efter att han snabbt kikat ner i matkassen som jag burit hem till honom så frågade han: "Har du inte köpt någon mat att äta själv till middag?". Stod lite förvirrat en stund och funderade över hans fråga, "Vänta...måste jag laga mat själv? Måste jag PLANERA vad jag vill äta??" I nästan fem månaders tid har jag bara behövt gå ut och välja restaurang när jag blivit hungrig, och nu var jag inte ens hungrig men skulle redan planera middag. Nej det fick till att bli att ringa mamma istället och se om hon kunde erbjuda något, vilket hon gjorde: pannkakor! Jag är fortfarande lika barnsligt förtjust i det!
- I mitt rum stod en platt-tv och högtalare utspridda i rummet för 5.1 ljud. När pappa skämmer bort mig såhär blir det bara svårare och svårare att lämna rummet!
- Min vovve är mindre än vad jag mindes att han var, men ack så söt fortfarande!!
Om ni reagerade på "tillbaka" när jag skrev om väskan jag lämnat i Peking så har ni nog gissat rätt. Jag fick reda för ungefär två veckor sedan när vi var ute och reste att jag fått Svenska Institutets stipendium för ett års studier i Kina. De betalar skolavgiften, skolmaterialet, boendet, sjukhuskostnader och bidrar med pengar till resan dit. Skolan börjar den 5 september men jag måste vara där tidigare för registering så i slutet av augusti åker jag iväg igen. Den här gången ska jag studera vid Dongbei University of Finance and Economics i Dalian!
Chengde
Efter laangt strul med att faa tag paa taagbiljetter saa lyckades vi tillslut komma ivaeg foer att upptaecka mer. Vi befinner oss nu paa ett internetcafe i staden Chengde som inte ligger saa laangt fraan Peking, fyra timmars resa med taag. I den haer staden aakte kejsaren till under sommrarna och haer finns vaerldens stoersta kejserliga traedgaard/parkomraade. Trodde att det skulle vara svalare haer men Chengde aer ocksaa vaeldigt varmt.
Taaget till Chengde skulle gaa redan kl aatta paa morgonen saa vi fick gaa upp tidigt och skynda oss ivaeg till stationen, som i och foer sig bara laag tvaa tunnelbanestationer fraan hostelet. Hade lite funderingar med hur jag skulle packa vaeskorna och ville ju ha med kameravaeskan ifall det skulle regna haer i Chengde. Ville ocksaa samtidigt ha med datorn ifall att jag skulle kunna faa internet daer jag bor eller hitta ett wifi cafe (fick inte tag paa naagot av det saa datorn var ju onoedig att slaepa paa tydligen). Hur som helst maerkte jag naer jag aakte fraan Changchun (orten jag studerat i under vaaren) att ha baade kameravaeskan med kameran och objektiven i och saa datorn i ryggsaecken blir alldeles foer tungt saa det ville jag inte slaepa paa igen. Tillslut packade jag ner datorn i en bag jag omlindad i mina klaeder och hade bara kameravaeskan paa ryggen, men bagen lyckades bli jaettetung i alla fall. Funderar allvarligt paa ett infoerskaffa en mindre dator, den haer vaeger tvaa kilo minst plus datorkabeln paa ett halvkilo-kilo. Laemnade tur nog tvaa objektiv kvar annars hade jag vael inte orkat gaa, vaermen goer en saa slutkoerd paa en gaang! Den stora resvaeskan och ryggsaecken laemnade jag paa hostelet, de saa inget om vad det skulle kosta men det spelar inte saa stor roll, kan inte vara naagon jaettesumma. Tyvaerr har de bara plats foer oss en natt naer vi kommer tillbaka saa det blir vael jakt paa hostel igen sen. Kan inte boka naagot haerifraan foer vill inte betala bokningsavgiften genom en allmaen dator paa ett internetcafe.
Taagresan till Chengde gick hur som helst bra, var inte problem alls. Aakte raka straeckan till Chengde mellan vackra hoega berg. Det kom en kvinna foerbi oss paa taaget och ville faa oss att bo paa hennes hotel precis som det gjorde naer jag och mamma aakte till Dalian. Rummen hon erbjoed kostade bara mellan 100 till 200 yuan men jag sa nej foer jag taenkte hur jobbig hon i Dalian var naer hon inte bara drog med oss till hotellet, utan aevaen fick med oss paa en inte saa uppskattad turisttur. Taenkte daerfoer att vi kan gaa runt och leta istaellet foer staden Chengde aer inte saa stort. Problemen boerjade naer vi klivit av taaget och skulle ta oss ivaeg. Foerst var det svaart att ta sig genom muren av taxichauffoerer och hostelinkastare eller vad man ska kalla dem. En man paastod att han var aegaren av ett nytt hostel som var det billigaste och enda som tog emot utlaenningar foer det haer priset, samt att vi maaste bestaemma oss snabbt foer de har redan tio personer och aer daerfoer snart fullt. Tyckte inte han verkade saa trovaerdig saa jag bara ignorerade honom, men Alexandra boerjade fraaga vad det kostade och sen avboeja lite snaellt med "No it's okay, no thank you". Det tog ett tag innan han maerkte att beslutet haengde paa mig och naer jag fortfarande inte ens funderade oever att bo paa hans hotel blev han arg och stampade ivaeg.
Vi fortsatte ivaeg och hade foerst taenkt att ta en taxi, men jag blev saa arg paa alla taxichaffoerer som verkade vilja lura en och skrek, neastan drog in oss i bilarna saa vi bestaemde oss foer att ta bussen. Den kostar ju bara en yuan och daa vet man vart man aaker. Men bussstationen hittade jag aldrig saa jag fraagade foerst en gubbe som foersoekte oevertala oss att aaka i hans lilla truck. Han pekade aat fel haall. Senare sa en annan gubbe att just buss 118 gaar vid en annan gata saa vi fick gaa tillbaka en bit och upp foer den. Det visade sig senare att bussstationen var helt enkelt paa parkeringen precis framfoer taagstationen, men att det inte fanns en bussskylt saa det var bara att hoppa paa dem naer man fick chansen.
Sen gick det fort, avstaanden haer aer jaettekorta saa att foelja med paa kartan naer man satt paa bussen var inte alls saa laett som jag trott efter att ha haft motsatt problem med kartan oever Peking. Tog inte laang tid innan vi var i city och hoppade av. Daer efter var min plan att gaa till alla "binguan" (inn) som jag hittat paa kartan och leta efter rum. I det foersta vi gick in i sa de paa en gaang "No no no!" Vid naesta sa hon att det inte fanns naagra rum. Utanfoer det staellet satt naagra gubbar som fraagade om vi just letade efter rum. Jo, sa jag lite tveksamt undrades paa vad de ville. Han fraagade hur mycket jag ville betala per natt och jag svarade sextio eller mer. Daa fraagade han foervaanat var jag kom ifraan, och tyckte att om jag kom fraan Sverige har jag vael aendaa mer pengar att spendera saa jag fick foerklara att jag var student. Den anledningen verkade duga och han beraettade vi inte kan faa tag paa rum foer 60 yuan foer saadana billiga staellen faar inte ta emot utlaenningar, det var tydligen en bestaemmelse som roerde sig just Chengde. Billigaste rummet vi kunde faa tag paa skulle vara minst 500 kronor. Det staemde raett bra ocksaa foer efter att vi laemnat dem och ringde till olika hotell skulle de ha mellan 700-800 kronor per natt. Boerjade aangra rejaelt att jag inte nappade paa det daer erbjudandet paa taaget. Men saa kom det en kvinna foerbi med tvaa olika hotellbroshyrer och erbjoed billiga rum foer 100 till 200 kronor, saa vi foeljde lite utmattade efter henne. Chengde aer som sagt ocksaa vaeldigt varmt.
Hotellet aer vael lite som det vi bodde paa i Dalian. Receptionen och vaart rum ligger paa sjunde vaaningen i ett hoeghus vilket aer lite skumt men rummet aer mysigare aen dem i Dalian, dock inte lika stort och har sprukna vaeggar och en airconditioner som laecker. Vi tog det i alla fall och fick betala totalt 1200 kr foer fyra naetter. Tror inte vi kan faa tag paa billigare paa egen hand faktiskt. Otroligt nog saa behoevde vi bara tacka nej till turistturen som kvinnan erbjoed EN gaang, och saa gick hon! Saa skoent, jag var inte paa braakhumoer.
Vi vilade en stund och sen begav oss ner till stationen igen foer jag hade gloemt bort att vi skulle koepa taagbiljetter tillbaka ocksaa. Koen paa stationen var ganska laang men inte saa farligt och vi valde ett lite laangsammare taag tillbaka foer att kunna komma fram innan det aer kvaell i Peking. Den taagbiljetten kostade vara 17 yuan per person! Det aer ju till och med billigare aen att aaka fraan Centralen hem till Stuvsta! Efter inkoepet av biljetter gick vi laengst floden som gaar genom Chengde och aat grillspaett och kokta kraeftor. Saa svaart det var att bestaella! Jag kan verkligen inte maanga matord och haer har de inte samma utbud som de hade i Changchun. Vi stod laenge vid menyn som var tvaa stora skyltar lutandes mot en vaegg medan jag foersoekte tyda vad det stod. Alexandra pratade om att hon ville ha kyckling och sa gaang paa gaang "Ta det han pekar paa daa, det aer vael kyckling" tills jag utbrast "Men det aer kycklinghuven han rekomenderar!!" Daa hade jag laest igenom hela menyn och inte hittat naagot kycklingkoett utan bara andra delar paa kycklingen som man kunde faa grillade. Det blev lammkoett, svamp och saa kraeftorna tillslut, ett saekert vael taenkte jag men det var det inte helt av tvaa anledningar. Foer det foersta hyar Alexandra tydligen aldrig aetit kraeftor som serveras hela med skal paa och var lite osaeker paa det, men aat tillslut naagra stycken. Sjaelv hade jag inte aetit naagot annat fraan havet aen fisk paa saa laenge att jag tror det var daerfoer jag fick saa ont i magen efter maaltiden resten av kvaellen. Vi fortsatte att promenera vidare laengst floden aendaa i foerhoppning att mitt magont skulle bli baettre av att gaa, vilket det inte blev med det var fint att se hur de lyste upp flodkanterna, bergen och staden naer moerkret infoell.
Vi promenerade fram till ett litet torg daer de hade en utomhuskareoke och en fontaenshow daer vattnet sprutade itakt till musik. Hela omraadet daer var upplyst med groena och roeda lampor, maenniskor i olika aaldrar hae samlats daer och tittade paa showen och naagra utmanade varandra att springa genom fontaenen. Tillbaka paa hotellet tittade vi lite paa en show de kallade "China's got talent" som aer inspirerat av Brittan got talent programet i Enland. Vanliga maenniskor gjorde lite smaa lustiga shower framfoer domare som sen bestaemde om de fick gaa vidare i taevlingen eller inte. En liten pojke fraan inre mongoliet sjoeng en jaettevacker mongolisk saang som verkligen beroerde. Han vann inte tyvaerr, men jag hann inte se vem som faktiskt vann innan jag somnade.
Paa morgonen vaknade jag och kaende mig inte helt kry, men vi tog oss upp, duschade, koepte lite mantou och sesambroed och tog sedan bussen till ett av templena. Chansade paa vart vi skulle kliva av naer vi saag templet uppe paa berget men misslyckades totalt att ta oss upp dit, vandrade bara runt bland rivna bostaeder och gamla hus i naagot som foerut verkade ha varit byar eller enkla foerorter. Kom tillslut fram i alla fall till naesta tempel, avstaandet haer aer som sagt inte saa laanga, och fick betala 50 yuan foer att se templet som ocksaa hoell paa att byggas om. Men det fanns en stor budda laengst in i alla fall som gav ett maektigt intryck. Vi hade taenkt ta oss vidare till ett annat tempel som ska ha buddan med massor av armar och oegon, men saa visade sig att biljetten gav aevaen intraede till templet som laag paa naesta kulle saa vi kaempade oss dit i stekande sol och i vad som kaendes som naestan outhaerdlig hetta. Det templet var dock finare och med fler fast inte lika stora buddastatyer blandat fraan den kinesiska, mongoliska och tibetanska buddismen. Efter det tog vi en paus med varsin kall dricka under ett parasoll vid naagra foersaeljare och sen aakte vi hem. Jag kaende mig inte alls bra och efter att ha kommit tillbaka till hotellrummet och tagit en duch saa somnade jag djupt. Vaknade sjaelv naagra gaanger men lyckades inte ens oeppna oegonen utan somnade om. Efter naestan tre timmar lyckades jag tillslut saetta mig upp och konstatera att jag hade lite feber. Maaste ha raakat paa en foerkylning efter att ha gaatt in och ut i Peking daer det var tokvarmt ute och kallt med luftkonditionering inne. Foerkylningen verkar inte saa jaettefarlig...aen.
Idag aer vaaran tredje dag i Chengde efter att vi kom, och vi har tillbringat tvaa naetter haer. Vi gick till Mountain Resort som aer den jaetteparken paa 220 000 m(upphoejd 2) daer kejsaren hoell till. Haer nog aldrig vistas i en park tidigare i Kina som kaendes saa naturlig! Annars aer i stort saett allt groent i staederna planterade och det syns verkligen, allting aer bara foer perfekt. Men haer var det mer av det naturliga, olika graessorter som vaexte obegraensat paa en stor aeng och traed som vuxit upp naturligt. Vackert var det ocksaa med smaa sjoaer, berget och smaa tempel och kinesiska paveljonger. Men trots det kaendes allt mer som ett tivoliomraade med alla kineser oeverallt som skulle fota allt, aaka baat paa sjoen, och alla foersaeljningsstaand oeverallt. Det var inte foerren man kom laengre bortaat som man kunde verkligen njuta av naturen och omraadet.
Min foerkylning aer fortfarande inte saa bra, men jag aer mest snuvig och lite troett saa vi foersoeker att bara vara ute halva dagarna och sen haalla oss inne och ta det lugnt paa rummet saa jag inte blir vaerre sjuk. Vi koepte hela The Vampire Diaries serien foer en billig peng i en butik i naerheten, som foerresten var naestan det enda de hade paa engelska. Alexandra kan ju inte saega saa mycket paa kinesiska och aennu mindre foerstaa saa en kineisk film var ju uteslutet. Men att tillaegga, saa jag goer mitt baesta foer att laera henne saega lite grann och vi oevar hur man bestaeller ofta saa att naer vi kommer tillbaka till Peking ska hon kunna bestaella paa egen hand. Datorn kom i alla fall till anvaending nu naer vi tillbringar kvaellarna med att titta paa serien.
Vill tipsa foerresten om att aevaen laesa Alexandras blogg foer att faa reda paa mer om vaara aeventyr haer! alexandraenocksson.blogg.se
KOMMER HEM OM MINDRE EN 1 VECKA!! OMG!
Taaget till Chengde skulle gaa redan kl aatta paa morgonen saa vi fick gaa upp tidigt och skynda oss ivaeg till stationen, som i och foer sig bara laag tvaa tunnelbanestationer fraan hostelet. Hade lite funderingar med hur jag skulle packa vaeskorna och ville ju ha med kameravaeskan ifall det skulle regna haer i Chengde. Ville ocksaa samtidigt ha med datorn ifall att jag skulle kunna faa internet daer jag bor eller hitta ett wifi cafe (fick inte tag paa naagot av det saa datorn var ju onoedig att slaepa paa tydligen). Hur som helst maerkte jag naer jag aakte fraan Changchun (orten jag studerat i under vaaren) att ha baade kameravaeskan med kameran och objektiven i och saa datorn i ryggsaecken blir alldeles foer tungt saa det ville jag inte slaepa paa igen. Tillslut packade jag ner datorn i en bag jag omlindad i mina klaeder och hade bara kameravaeskan paa ryggen, men bagen lyckades bli jaettetung i alla fall. Funderar allvarligt paa ett infoerskaffa en mindre dator, den haer vaeger tvaa kilo minst plus datorkabeln paa ett halvkilo-kilo. Laemnade tur nog tvaa objektiv kvar annars hade jag vael inte orkat gaa, vaermen goer en saa slutkoerd paa en gaang! Den stora resvaeskan och ryggsaecken laemnade jag paa hostelet, de saa inget om vad det skulle kosta men det spelar inte saa stor roll, kan inte vara naagon jaettesumma. Tyvaerr har de bara plats foer oss en natt naer vi kommer tillbaka saa det blir vael jakt paa hostel igen sen. Kan inte boka naagot haerifraan foer vill inte betala bokningsavgiften genom en allmaen dator paa ett internetcafe.
Taagresan till Chengde gick hur som helst bra, var inte problem alls. Aakte raka straeckan till Chengde mellan vackra hoega berg. Det kom en kvinna foerbi oss paa taaget och ville faa oss att bo paa hennes hotel precis som det gjorde naer jag och mamma aakte till Dalian. Rummen hon erbjoed kostade bara mellan 100 till 200 yuan men jag sa nej foer jag taenkte hur jobbig hon i Dalian var naer hon inte bara drog med oss till hotellet, utan aevaen fick med oss paa en inte saa uppskattad turisttur. Taenkte daerfoer att vi kan gaa runt och leta istaellet foer staden Chengde aer inte saa stort. Problemen boerjade naer vi klivit av taaget och skulle ta oss ivaeg. Foerst var det svaart att ta sig genom muren av taxichauffoerer och hostelinkastare eller vad man ska kalla dem. En man paastod att han var aegaren av ett nytt hostel som var det billigaste och enda som tog emot utlaenningar foer det haer priset, samt att vi maaste bestaemma oss snabbt foer de har redan tio personer och aer daerfoer snart fullt. Tyckte inte han verkade saa trovaerdig saa jag bara ignorerade honom, men Alexandra boerjade fraaga vad det kostade och sen avboeja lite snaellt med "No it's okay, no thank you". Det tog ett tag innan han maerkte att beslutet haengde paa mig och naer jag fortfarande inte ens funderade oever att bo paa hans hotel blev han arg och stampade ivaeg.
Vi fortsatte ivaeg och hade foerst taenkt att ta en taxi, men jag blev saa arg paa alla taxichaffoerer som verkade vilja lura en och skrek, neastan drog in oss i bilarna saa vi bestaemde oss foer att ta bussen. Den kostar ju bara en yuan och daa vet man vart man aaker. Men bussstationen hittade jag aldrig saa jag fraagade foerst en gubbe som foersoekte oevertala oss att aaka i hans lilla truck. Han pekade aat fel haall. Senare sa en annan gubbe att just buss 118 gaar vid en annan gata saa vi fick gaa tillbaka en bit och upp foer den. Det visade sig senare att bussstationen var helt enkelt paa parkeringen precis framfoer taagstationen, men att det inte fanns en bussskylt saa det var bara att hoppa paa dem naer man fick chansen.
Sen gick det fort, avstaanden haer aer jaettekorta saa att foelja med paa kartan naer man satt paa bussen var inte alls saa laett som jag trott efter att ha haft motsatt problem med kartan oever Peking. Tog inte laang tid innan vi var i city och hoppade av. Daer efter var min plan att gaa till alla "binguan" (inn) som jag hittat paa kartan och leta efter rum. I det foersta vi gick in i sa de paa en gaang "No no no!" Vid naesta sa hon att det inte fanns naagra rum. Utanfoer det staellet satt naagra gubbar som fraagade om vi just letade efter rum. Jo, sa jag lite tveksamt undrades paa vad de ville. Han fraagade hur mycket jag ville betala per natt och jag svarade sextio eller mer. Daa fraagade han foervaanat var jag kom ifraan, och tyckte att om jag kom fraan Sverige har jag vael aendaa mer pengar att spendera saa jag fick foerklara att jag var student. Den anledningen verkade duga och han beraettade vi inte kan faa tag paa rum foer 60 yuan foer saadana billiga staellen faar inte ta emot utlaenningar, det var tydligen en bestaemmelse som roerde sig just Chengde. Billigaste rummet vi kunde faa tag paa skulle vara minst 500 kronor. Det staemde raett bra ocksaa foer efter att vi laemnat dem och ringde till olika hotell skulle de ha mellan 700-800 kronor per natt. Boerjade aangra rejaelt att jag inte nappade paa det daer erbjudandet paa taaget. Men saa kom det en kvinna foerbi med tvaa olika hotellbroshyrer och erbjoed billiga rum foer 100 till 200 kronor, saa vi foeljde lite utmattade efter henne. Chengde aer som sagt ocksaa vaeldigt varmt.
Hotellet aer vael lite som det vi bodde paa i Dalian. Receptionen och vaart rum ligger paa sjunde vaaningen i ett hoeghus vilket aer lite skumt men rummet aer mysigare aen dem i Dalian, dock inte lika stort och har sprukna vaeggar och en airconditioner som laecker. Vi tog det i alla fall och fick betala totalt 1200 kr foer fyra naetter. Tror inte vi kan faa tag paa billigare paa egen hand faktiskt. Otroligt nog saa behoevde vi bara tacka nej till turistturen som kvinnan erbjoed EN gaang, och saa gick hon! Saa skoent, jag var inte paa braakhumoer.
Vi vilade en stund och sen begav oss ner till stationen igen foer jag hade gloemt bort att vi skulle koepa taagbiljetter tillbaka ocksaa. Koen paa stationen var ganska laang men inte saa farligt och vi valde ett lite laangsammare taag tillbaka foer att kunna komma fram innan det aer kvaell i Peking. Den taagbiljetten kostade vara 17 yuan per person! Det aer ju till och med billigare aen att aaka fraan Centralen hem till Stuvsta! Efter inkoepet av biljetter gick vi laengst floden som gaar genom Chengde och aat grillspaett och kokta kraeftor. Saa svaart det var att bestaella! Jag kan verkligen inte maanga matord och haer har de inte samma utbud som de hade i Changchun. Vi stod laenge vid menyn som var tvaa stora skyltar lutandes mot en vaegg medan jag foersoekte tyda vad det stod. Alexandra pratade om att hon ville ha kyckling och sa gaang paa gaang "Ta det han pekar paa daa, det aer vael kyckling" tills jag utbrast "Men det aer kycklinghuven han rekomenderar!!" Daa hade jag laest igenom hela menyn och inte hittat naagot kycklingkoett utan bara andra delar paa kycklingen som man kunde faa grillade. Det blev lammkoett, svamp och saa kraeftorna tillslut, ett saekert vael taenkte jag men det var det inte helt av tvaa anledningar. Foer det foersta hyar Alexandra tydligen aldrig aetit kraeftor som serveras hela med skal paa och var lite osaeker paa det, men aat tillslut naagra stycken. Sjaelv hade jag inte aetit naagot annat fraan havet aen fisk paa saa laenge att jag tror det var daerfoer jag fick saa ont i magen efter maaltiden resten av kvaellen. Vi fortsatte att promenera vidare laengst floden aendaa i foerhoppning att mitt magont skulle bli baettre av att gaa, vilket det inte blev med det var fint att se hur de lyste upp flodkanterna, bergen och staden naer moerkret infoell.
Vi promenerade fram till ett litet torg daer de hade en utomhuskareoke och en fontaenshow daer vattnet sprutade itakt till musik. Hela omraadet daer var upplyst med groena och roeda lampor, maenniskor i olika aaldrar hae samlats daer och tittade paa showen och naagra utmanade varandra att springa genom fontaenen. Tillbaka paa hotellet tittade vi lite paa en show de kallade "China's got talent" som aer inspirerat av Brittan got talent programet i Enland. Vanliga maenniskor gjorde lite smaa lustiga shower framfoer domare som sen bestaemde om de fick gaa vidare i taevlingen eller inte. En liten pojke fraan inre mongoliet sjoeng en jaettevacker mongolisk saang som verkligen beroerde. Han vann inte tyvaerr, men jag hann inte se vem som faktiskt vann innan jag somnade.
Paa morgonen vaknade jag och kaende mig inte helt kry, men vi tog oss upp, duschade, koepte lite mantou och sesambroed och tog sedan bussen till ett av templena. Chansade paa vart vi skulle kliva av naer vi saag templet uppe paa berget men misslyckades totalt att ta oss upp dit, vandrade bara runt bland rivna bostaeder och gamla hus i naagot som foerut verkade ha varit byar eller enkla foerorter. Kom tillslut fram i alla fall till naesta tempel, avstaandet haer aer som sagt inte saa laanga, och fick betala 50 yuan foer att se templet som ocksaa hoell paa att byggas om. Men det fanns en stor budda laengst in i alla fall som gav ett maektigt intryck. Vi hade taenkt ta oss vidare till ett annat tempel som ska ha buddan med massor av armar och oegon, men saa visade sig att biljetten gav aevaen intraede till templet som laag paa naesta kulle saa vi kaempade oss dit i stekande sol och i vad som kaendes som naestan outhaerdlig hetta. Det templet var dock finare och med fler fast inte lika stora buddastatyer blandat fraan den kinesiska, mongoliska och tibetanska buddismen. Efter det tog vi en paus med varsin kall dricka under ett parasoll vid naagra foersaeljare och sen aakte vi hem. Jag kaende mig inte alls bra och efter att ha kommit tillbaka till hotellrummet och tagit en duch saa somnade jag djupt. Vaknade sjaelv naagra gaanger men lyckades inte ens oeppna oegonen utan somnade om. Efter naestan tre timmar lyckades jag tillslut saetta mig upp och konstatera att jag hade lite feber. Maaste ha raakat paa en foerkylning efter att ha gaatt in och ut i Peking daer det var tokvarmt ute och kallt med luftkonditionering inne. Foerkylningen verkar inte saa jaettefarlig...aen.
Idag aer vaaran tredje dag i Chengde efter att vi kom, och vi har tillbringat tvaa naetter haer. Vi gick till Mountain Resort som aer den jaetteparken paa 220 000 m(upphoejd 2) daer kejsaren hoell till. Haer nog aldrig vistas i en park tidigare i Kina som kaendes saa naturlig! Annars aer i stort saett allt groent i staederna planterade och det syns verkligen, allting aer bara foer perfekt. Men haer var det mer av det naturliga, olika graessorter som vaexte obegraensat paa en stor aeng och traed som vuxit upp naturligt. Vackert var det ocksaa med smaa sjoaer, berget och smaa tempel och kinesiska paveljonger. Men trots det kaendes allt mer som ett tivoliomraade med alla kineser oeverallt som skulle fota allt, aaka baat paa sjoen, och alla foersaeljningsstaand oeverallt. Det var inte foerren man kom laengre bortaat som man kunde verkligen njuta av naturen och omraadet.
Min foerkylning aer fortfarande inte saa bra, men jag aer mest snuvig och lite troett saa vi foersoeker att bara vara ute halva dagarna och sen haalla oss inne och ta det lugnt paa rummet saa jag inte blir vaerre sjuk. Vi koepte hela The Vampire Diaries serien foer en billig peng i en butik i naerheten, som foerresten var naestan det enda de hade paa engelska. Alexandra kan ju inte saega saa mycket paa kinesiska och aennu mindre foerstaa saa en kineisk film var ju uteslutet. Men att tillaegga, saa jag goer mitt baesta foer att laera henne saega lite grann och vi oevar hur man bestaeller ofta saa att naer vi kommer tillbaka till Peking ska hon kunna bestaella paa egen hand. Datorn kom i alla fall till anvaending nu naer vi tillbringar kvaellarna med att titta paa serien.
Vill tipsa foerresten om att aevaen laesa Alexandras blogg foer att faa reda paa mer om vaara aeventyr haer! alexandraenocksson.blogg.se
KOMMER HEM OM MINDRE EN 1 VECKA!! OMG!
Avsked, kulturkrockar och ösregn
Vi lyckades utan problem byta hostel till det nya som visar sig faktiskt vara det mysigaste vi bott på hittils. Rekomenderar varmt 365 Inn som ligger mitt emellan de fina kvarteren vid Qianmen och de gamla kvarteren (hutonger). De har ett lite latininspirerat café och duschar som känns som att duscha i regnvatten. Rummen är inte så jättestpeciella men luktar inte konstigt och har en airconditioner som sitter precis ovanför en säng. Att ha en ariconditioner som blåser ner på en hela natten gör att man lätt kan bli förkyld, vilket Alexandra var nära på att bli på Youth hostel. Vi har tillbringat mycket tid med min amerikanske vän jag nämnt tidigare ett par gånger som åkte hem igår morse tidigt, tidigt på morgonen. Nu kändes det verkligen som ett avslut på hela upplevelsen med att studera i Changchun, för det finns ingen kvar som jag lärt känna därifrån som jag kommer att få träffa igen, om jag inte när jag fortsätter mina studier här i Kina åker tillbaka och hälsar på dem som ska plugga där i ett år till. Det är svårt att vänja sig med tanken på att de jag möter här kanske jag inte kommer att träffa igen, någonsin, om vi inte skulle råka hamna på samma ställe igen vilket inte är så jättetroligt. Det är inte som när jag lämnar mina kära i Sverige, för dit kommer jag ju tillbaka igen. Men man vet aldrig vad ödét har att erbjuda, just när vi skulle byta från Youth hostel till Far East International Hostel (det som var lite fuktigt och vattenskadat) mötte vi i dörren en person från Östra gymnasiet. Hon heter Matilda och gick i en av min och Alexandras pararellklasser samma årskurs oss, och hon och jag läste franska tillsammans. Hon skulle precis checka in när vi precis checkat ut och det var verkligen bara en ren slump att vi mötte varandra i dörren. Ibland känns världen liten fastän den är så otroligt stor, lite oväntad men samtidigt så logisk. Peking är ju en väldigt populär resort för många svenska turister.
Under de senaste dagarna har vi besökt trumtornet och sett på deras trumspel som tidigare användes som ett sätt att hålla koll på tiden. Vi åkte också till kinesiska muren tillsammans med en rumskamrat på vårt senaste hostel. Det var hans och Alexandras första gång på muren, och muren kan man oftast inte riktigt överskatta, den är verkligen maffig när man kommer dit där den ringlar som en drake upp och ner för bergen genom hela Kina. För mig var det visserligen fjärde gången jag besökte den, men det är en lite speciell känsla i alla fall. Har många bilder från den och ska försöka ladda upp den här så snart som möjligt.
Igårkväll, torsdag, var en underlig kväll, vi gick runt i ett misslyckat försök att hitta min favorit restaurang Ajisen Ramen, hur mycket jag än tänker tillbaka och försöker minnas så hamnade vi aldrig rätt. Vi slutade på Wangfujing, den stora gågatan jag tidigare lagt upp bilder på och där mötte väldigt många flickor runt våran ålder och lite äldre som ville träna engelska. En av dem var väldigt efterhängsen och vi försökte snällt men inte så bestämt att berätta att vi inte riktigt hade tid att prata med henne. Hon var så ihärdig att vi helt enkelt aldrig blev av med henne. Alexandra pratade en del med henne medan jag fortsatte att leta. När vi väl hittat restaurangen hade den redan stängt. Den kinesiska flickan var på om och om igen att vi skulle äta middag med henne, ta en öl eller fika så hon kunde få träna engelska med oss men vi hade inte lust att ställa upp som några tillfälliga lärare utan ville hellre umgås själva och ta igen de fyra månaderna vi inte kunnat prata så mycket på. När Alexandra snällt försökte säga att vi skulle tillbaka till hostelet började hon försöka med att vi redan sagt ja till att äta middag, vilket var inte helt sanningen, jag hade bara sagt okej till att hon kunde hänga med oss runt i varuhuset vi för tillfället höll till i. Hon fortsatte med att hon nu redan ägnat så mycket tid med oss så då borde vi åtminstonde ta en öl med henne. Hungrig och smått irriterad på att vi varken hittat restaurangen och att hon försökte ge oss skuldkändslor tillrättavisade jag henne med att hon redan har fått träna engelska en del med oss under tiden vi har gått runt och att vi aldrig faktiskt sa ja till att äta middag med henne. Hon utbrast ett "Oh MY God!", vände på klacken och gick bestämt iväg från oss.
Jag visste inte riktigt om jag borde må dåligt över att ha gjort henne upprörd eller om jag borde vara glad över att äntligen ha blivit av med henne samtidigt som jag snabbt själv skyndade mig iväg utifall att hon skulle komma tillbaka. Funderade också ett tag på om jag borde ha hanterat situationen annorlunda från början, kanske på en gång sagt bestämt att vi inte ville äta middag med henne. Är det så kinesiser själva skulle ha gjort? Uppenbarligen förstod hon inte våra västerländska tecken på motvilja, elelr om hon bara valde att ignorera det och unyttja att i vår kultur så kan man inte bara avböja rakt av utan att vara väldigt otrevlig. Vi hann i alla fall inte längre än ut på gatan från varuhuset igen förrän vi mötte nästa tjej som försökte på samma sätt börja prata engelska med oss. Jag svarade snabbt på svenska: "Vi kan inte engelska, inte ett enda ord!!", men varje gång jag tog fram kartan så såg de sin chans att först försöka hjälpa oss med att peka ut var vi är och sedan få oss känna att vi borde träna engelska med dem. Det slutade med att jag bestämde att inte titta på kartan längre utan bara gå efter min mentala karta, vilket tog oss runt på stora omvägar och mitt i allt kom en åskskur. Vi har aldrig skrattat så mycket sen vi kom till Kina som när vi sprang i ösregnet utan att ha någon riktig koll på var vi var. Under varje träd som hade en gatulampa nära sig försökte vi lokalisera oss med vår inte så uppdaterade och detaljerade karta tills vi tillslut hittade tillbaka alldeles blöta till hostelet.
Jag ska försöka att fixa till bilderna och lägga upp dem här, internet verkar vara snabbare på det här hostellet än de två tidigare, men vi vill ju helst inte stanna inne här så länge när det är strålande solsken i Peking. Ja, ni läste rätt, strålande solsken och delvis blå himmel i en så förstörd stad av avgaser att man sällan ser himmelen här!
Byte av hostel
Laanar hostellets dator foer att komma aat internet men de har bara engelskt tangentboord saa ni faar staa ut med aa ae oe istaellet foer vaara svenska bokstaever...
Peking har fortsatt varit fruktansvaert varmt och man blir svettig och utmattat av att ens bara gaa ut, men det finns mycket att se och goera haer. Blir naestan smaatt stressad av att vilja goera en massa men att inte kunna goera det i den haer vaermen. Dagen efter att ha varit paa foerbjudna palatset tog vi det lite lugnare och gick till Yashow marknaden och Sanlintun Village som ligger bara tio minuters gaangavstaand fraan det Youth Hostel som vi bodde paa. Alexandra fick laera sig alla tricks man kan anvaenda naer man prutar och lyckades sedan sjaelv paa egen hand foerhandla om priset. Att gaa paa billiga marknader och koepa till sig massor av saker aer en vaeldigt populaer sysselsaettning foer turister. Till de stora marknaderna kommer stora busslaster med turistgrupper som har inraeknat i sitt program for resan att aeven shoppa loss. Den marknaden vi gick till var inte saadaer otroligt stor som de kan vara, den var bara paa tre vaaningar, men aeven dit kommer maanga utlaenningar. Saant maerks inte minst paa att foersaeljarna har laert sig saeljarsnacket paa maanga olika spraak. Naer jag stod och foerhandlade om priset paa en troeja jag taenkt koepa aat min bror saa kom foersaeljaren i baaset bredvid och foersoekte paa SVENSKA faa mina vaenner att koepa en jacka. "Baesta pris! Du aer min vaen, du faar den foer 100 kronor! 100 yuan! 100 dollar!" Valutakursen har de desstomindre laert sig.
Jag trodde att jag hittat en Canonaffaer paa andra sidan gatan och tog mig dit ihop om att faa titta paa naagra objektiv och kanske koepa ett lock till baksidan paa mitt kitobjektiv. Men vael daerinne naer jag boerjade fraaga efter locket saa saag de en aning faerbryllade ut, det haer staellet paa tvaa vaaningar fyllt med canonobjektiv och tillbehoer var inte till salu, det var bara en Canonutstaellning. Dit gaar man bara foer att titta pa grejerna som ligger bakom glas, utom raeckhaal. Jag visste inte att det ens fanns naagot liknande!
Rebecka, Alexandra och jag bestaemde oss istaellet foer att ta en glass paa Old Stone, daer man kan faa olika glassblandningar de "bakar till" paa plats. Tog en glassblandning med vaniljglas, brownie, och chokladsaas i en skaal av kex. Fick mig att minnas daa jag aat glass i London paa Ben&Jerrys med Lisa och Julia, och gloemde naestan bort att jag bar i Kina. Ibland Kaenns inte Peking som om det verkligen aer Kina naer man varit i en kinesisk smaastad saa laenge, o aendaa haer Peking inte ens lika mycket vasterlaendska influenser som Shanghai.
Naagot som Alexandra slog av ganska snabbt var den otroliga skillnaden paa inkomst i Kina. Paa gatan ser vi en kinesisk diva som trippar foerbi pa skinande klackskor, trendiga klaeder och baerandes pa en guccivaeska. Paa gatan finns aeven aerbetare fraan landet som bygger eller vattnar vaexter. Mitt bland allt foersoeker en tiggare samla in pengar. Vi gick fraan Sanlintun Village, som aer ett omraade med utlaendska affaerer som Only, Veromoda, Mango, Apple store m.m. vidare till de smaa kvarteren i naerheten daer maenniskor bor i vi skulle kalla foer smaa ruckel. Visst blir folk rikare i Kina naer landets ekonomi goer saadana framsteg, men det aer laangt ifraan alla. Naera femtioprocent av Kinas befolkning lever paa under en dollar per dag, och de rika tycks ha en tendes att bara bli rikare.
Vaar plan var fraan ursprungligen att stanna i Peking bara naagra dagar och sedan ta natttaaget till naesta stad, Xian men fler och fler maenniskor har nu raad att resa saa det aer jaettesvaart att faa tag paa biljetter. Kina har dessutom ett vaeldigt kraangligt system, man kan bara koepa biljetter fraan den stad man laemnar, vilket betyder att man inte kan koepa en returbiljett. Jag har aegnat mycket tid paa att fundera, diskutera med baade hostelets personal, mamma och en resebyraa hur vi ska goera. Vaagar ju inte ta risken att aaka naagonstans om jag inte vet att jag kan komma tillbaka innan flyget gaar! Till Xian var det alldeles foer populaert att aaka och likasaa Pingyao. Chengdu finns det bara flygbiljetter att faa tag paa och det blev foer dyrt. Men nu verkar det som om vi kan komma ivaeg till Chengde istaellet, jag vet inte riktigt vad som finns att se daer aen men det aer kul att bara faa resa i alla fall.
Mitt i allt saa visade sig att vaart hostel var helt fullbokat, och jag, Alexandra och Alecander hade ju bara bokat tre naetter eftersom vi hade taenkt aaka vidare. Vi hade inget annat val aen att checka ut och leta upp ett nytt hostel, vilket Alexander hittade raett snabbt paa internet. Vi tryckte in oss i en taxi och Alexander och jag turades om att foersoeka foerklara foer taxichaffoeren var vi skulle. Det aer inte alltid helt enkelt att faa taxichaffoeren att foerstaa, foer det foesta foer att maanga taxichaffoererna ofta kommer fraan landet och inte hunnit bli saa vana med Peking aen, foer det andra foer att det byggs saa otroligt i Peking. Vi visade paa kartan var vi ville aaka men han blev saa foervirrad aendaa naer det visade sig att en stor vaeg inte ens fanns med paa kartan. Tillslut hittade vi hostellet som ligger bland hutongerna (gamla kvarter) i naerheten av Himmelska fridens torg och Qianmen street. Sjaelva hostelet aer sisaadaer, lobbyn och cafeet aer jaettefint men vaart rum som aer paa kaellarvaaningen aer fuktigt och trist. Men det aer kul och spaennande att bo mitt bland de gamla kvarteren, bland vanliga kineser och paa naera haall faa se deras standard, som aer saa betydligt mycket laegre aen vad vi aer vana vid. Som Alexandra sa: "Det ser ut som en dokumentaerfilm, och naer man tittar paa det hemma kan man tycka att man kanske skulle klara av att bo saa, men vael haer tror jag faktiskt inte att jag skulle klara det." Trasiga hus med smaa rum som ser ut att haaalla paa och falla soender, allt staar taett och traangt och den som ens skulle ha en tv daer skulle bli glad. Paa gatan stoette vi paa en av mina amerikanska vaenner fraan Changchun och det visade sig att han bor paa ett hostell lite laengre fram paa gatan daer aeven standarden paa husen boerjar bli baettre och bostadsutrymmen bytts ut till aefferen. Vi gick fram och tillbaka paa den gatan flera gaanger, facinerad av hur husen som alla var byggda i gammal kinesisk stil blev finare och finare, mer och mer nybyggt tills vi kom till den stora exklusiva affaersgatan Qianmen street som jag visat bilder paa foerra gaangen jag var i Peking.
Idag ska vi byta hostel till samma hostel som min amerikanska vaen bor paa, det var finare daer och om vi aendaa ska stanna ett tag till haer i Peking kan vi byta upp oss. Rum per natt aer aendaa bara 65 kronor daer jaemfoert med vaara nu fuktskadade rum paa 45 kronor per natt, saa det aer vaert det!
Dags att checka ut!
Back in Beijing
Har nu lämnat Changchun för gått och är tillbaka i Peking. Det var verkligen ett tag sen jag uppdaterade bloggen, men allting har också varit jättestressigt de senaste veckorna. Slutproven, sluttal inför lärare (som filmade allt!), packa inför Peking och säga hejdå till alla. Det var inte förrän på lördagsmorgonen, samma dag som jag skulle ta flyget hit som jag faktiskt förstod att jag skulle lämna det rum, den stad jag bott i och alla människor jag lärt känna där under fyra månader. Det var med blandade känslor jag sa hejdå en sista gång till de närmsta vännerna och åkte till flygplatsen, men när planet väl lyfte spred sig leende på läpparna ändå. Kaptilet studera i Changchun är nu avklarat, och jag har nu läst klart två år kinesiska. Betygen skickades tillbaka till Stockholms universitet och förhoppningsvis har alla klarat sig. Framför min klass ligger nu hemresa på en gång för vissa, tre stycken är redan hemma i Sverige, för oss andra en nöjesvistelse i Peking. Min vän Alexandra kom hit från Sverige tillsammans med min klasskamrat Linneas pojkvän, vi fyra och en till klasskamrat Alexander kommer tillsammans åka vidare runt i Kina innan vi också beger oss hem.
Tänkte avsluta Changchunupplevelsen med att ladda upp de sista bilderna jag har på lager tagna i Changchun innan jag berättar mer om min fortsatta resa här i Kina.
…Var min ursprungliga plan, men det verkar som om internet här inte klarar av så mycket så jag kan inte ladda upp några bilder:(
Det får bli bara text istället till att börja med. Vi hade som sagt sex stycken slutprov under sex dagar med två prov per dag. Sista proven var i onsdags den 29 juni. Skolan hade ordnat så att vi fick direkt efter proven åka privatbuss (en jättestor buss för de åtta personer av nio från vår klass som åkte med) till en biosalong där vi hoppades på att få se Kungfu Panda 2 eller någon nyutkommen kinesisk dramafilm i stil med En Geishas Memoarer. Men skolledningen är alla medlem i kommunistpartiet så vi fick se på en över tvåtimmars lång film om skapelsen av kommunistpartiet som bestod mestadels av studenter och professorer och hur skinande, lugn, harmonisk, vis, kärleksfull, oskyldig Mao Zedong var. Tänka sig, det var Mao själv som kom med den smarta idén om att ett land ska styras av folket och inte av en kejsare, och att han var väldigt sminkad, samt att hans flickvän som kom att bli hans fru var bara en barnslig flicka som åt godis och tittade på när Mao studerade. Det var en propagandafilm som inte ens försökte dölja det, men är också den enda sanningen som många här kommer åt. Filmen gjordes till hedring av kommunistpartiets 90års jubileum i år.
Torsdagen ägnades åt att försöka packa och dessutom förbereda ett tal. Våra lärare fick en idé om att vi skulle läsa upp en sida ur textboken och hålla en tal vi skrivit själva på fredagen, och på fredagsmorgonen möttes vi av alla lärare vi haft plus en kvinna ur skolledningen tillsammans med en filmkamera och en extralärare utrustad med systemkamera. Inte nog med att vi knappt haft tid att förbereda oss i all stress med packningen så ska de filma allt! Vi fick precis innan vi åkte en cd med filmen på oss som stakandes läser upp en tråkig text och sen nervöst försöker berätta vår historia/hålla talet samtidigt som totalt per person blev ungefär 10 minuter, samtidigt som de klasskamrater som inte för tillfället pratar ser väldigt uttråkade ut, liksom några lärare. En lärare somnade till och med. Hon ur skolledningen var dessutom FRÄCK nog att prata, gäspa, svara i telefon och få för sig att skicka framlärare för att dra ner och upp projektorsduken när vi talade. Vår konversationlärare, hörförståelselärare och en av extralärarna lyssnade i alla fall intresserat, och vår textkurslärare gjorde sitt bästa hon också att lyssna fast med en bekymmersam min, kanske för att vi ännu inte är helt flytande på kinesiska. Mitt under talen fick vi gå ut och ställa oss i lobbyn för att ta kort tillsammans med några andra högt uppsatta inom Jilins universitet, bl.a. chefen för internationella avdelningen. Efter talen bjöds vi på fin lunch av skolan tillsammans med lärarna och jag skickades upp att ta emot en bunt diplom till alla, under det formella överlämningen med handskak och fotografering av mig och personen-vi-aldrig-tidigare-sett-eller-hört-om. Kändes som på tv!
Fredagen fortsattes med besök hos posten för att försöka skicka hem grejer, jag skickade ett 6 kilos paket till pappa packad med skolböcker. Sen var det dags för att för sista försöker att få ner allt i väskorna. Ett par slitna med fina skor fick jag slänga, och bara för det gick ett par skor sönder första dagen i Peking. Typiskt. Min vårjacka lyckades jag glömma i rummet, men det finns fortfarande två svenskar kvar i Changchun så jag hoppas att någon får plats med den i sin resväska. På kvällen bjöd vi in våra närmsta vänner till hotellets café och sa hejdå till dem utan att egentligen förstå att vi verkligen skulle åka.
På lördagsmorgonen hade skolan ordnat små bussar till oss alla, trots att vi åkte under olika tider med olika flyg eller tåg. Jag var rätt så nervös när jag skulle checka in, vetandes att mina väskor är....väääldigt tunga. Bär dem som om de våre lätta som en fågel tipsade en vän i Changchun innan jag åkte. Det misslyckades totalt! Jag fick inte ens upp min resväska på bandet utan hjälp, och på vågen visade det sig inget mindre än 27 kilo men jag hade ett intyg från Airchina som tillät mig att ha 30 kilo så han bakom disken godkände det... Tills jag la upp en till bag på 6 kilo till, allt som inte fått plats i resväskan. Siffrorna på vågen steg upp till 33 kilo och jag hörde honom uttra ett bekymmersamt "Oh..". Det var några svettiga sekunder som jag upprepade till mig själv att jag borde ha pengar med mig så jag kan betala eventuella överviktsavgiften. Men så sa han äntligen att det fortfarande okej och mitt största bekymmer över resan var äntligen löst. Handbaget vägde de aldrig och jag lyckades få upp det på hyllan ovanför sätena på planet utan större problem så ingen flygvärd fick reda heller på hur tung den var. I ryggsäcken (mitt handbagage) låg både dator, systemkamera och alla objektiv till den, så det vägde nog minst tio kilo. Mission muscle!
Framme i Peking tog vi Airport Express Train utan problem in till Beijing city där vi bytte till taxi. Att få tag på en taxi var inte det lättaste trots att gatan var full av lediga taxibilar. De försökte med priser mellan 40 ändå upp till 70 spänn, som om vi som kan kinesiska inte vet att resan skulle kosta max 15 kronor! En av taxichafförerna gav tillslut upp och gick med på att köra oss för femton. Vi kom fram på kvällen till Sanlintun Youth Hostel som är ett mysigt ställe och fint ställe. Vi gjorde inte så mycket per på lördagen, åt lite mat och satt på alfa bar med vänner. Mötte upp två amerikanska kompisar som lämnade Changchun tidigare än oss och spelade kort med dem.
Söndagsmorgonen blev en relativt tidig morgon, åkte iväg till flygplatsen för att möta min kära vän Alexandra som kom hit för att hälsa på och också upptäcka det stora landet långt bort i öst. Full av energi var hon så vi lämnade väskorna på hostelet, tog en snabb lunch ute på gatan och drog iväg till förbjudna staden tillsammans med mina amerikanska vänner. Det ser ut precis som i animeserierna blev hennes intryck, men också hur fruktansvärt varmt det är. Förbjudna staden är verkligen som att gå runt i öknen med stora öppna ytor (för att kejsarens vakter skulle kunna se eventuella lönnmördare på en gång), och stora vita väggar som reflekterar värmen tillbaka in mot mitten av staden. Efter en paus och kalldusch på tillbaka på hostelet åkte vi alla iväg till Houhai som är ett restaurang och barområde vid en liten sjö (eller stor damm kanske).
Jag hoppas verkligen att jag kan lyckas få upp några bilder, annars blir det ju så väldigt mycket text!
Kramar till er alla!
Trevlig Midsommar! 仲夏节快乐！
MIDSOMMAR!
Trots att vi är i Kina och har våra viktigaste prov kunde vi inte helt glömma bort Sveriges kanske viktigaste, eller åtminstonde svenskaste högtid.
Emma gjorde en jättefin SVENSK tårta! En av våra lärare sa "Nu tycker jag inte heller om kinesiska tårtor längre, den här var jättegod!"
Vi tog med oss filtar, tårtan, tallrikar, muggar, läsk, godis, dator och högtalare, spelade svensk musik och kände att det nästan är som att vara i Sverige!
Svenskt godis - Polly och Kexchoklad!!
Spela kort!
Vår extralärare
Taiwaneserna är nu Svenskar, har både svenska flaggan i håret och kan säga "Jag ääeeel svensk!"
Simon lär extraläraren vändtia!
Vår evigt glada konversationslärare kom förbi också!
Vi pyntade henne också!
Mr. Cool
Emelie tittade på några folkdansvideor och lärde oss och våra lärare folkdans
Aiyi, försiktigt!! Nog är det trevligt med rena fönster men är inte det där farligt??
Ingen midsommar utan tävlingar! Vi körde skottkärran, potatisskeden och kasta stövel. Psh, vår konversationslärare som tyckte efter att först ha sett bilder på stövelkastning att det där kan ju inte vara svårt, och det fick hon ta tillbaka. Hennes stövel kom överhuvutaget aldrig över ryggen. Förvånansvärt är dock att vår extralärare som aldrig provat det här tidigare heller kom längst av oss alla!
Heja heja!
Simon vann överlägset, vår extralärare som var så bra på stövelkastning var inte lika snabb med armarna
Gruppbild, och första bilden på mig. Min klänning är uppsydd hos en skräddare här i Kina!
Hoppas att ni också hade en trevlig midsommar och att det fortsätter så hela helgen!
Puyi Palatset
Puyi - Kinas sista kejsare levde större av sitt liv som en marionett i maktspel. Under hans livsstid genom gick Kina stora förändringar. Kejsardömet föll och han drevs på flykten, japanerna tog över delar av Kina och övertalade Puyi att ta kejsarrollen igen, men hade egentligen ingen riktig makt, allt han gjorde och hela hans liv in på detalj styrdes och övervakades av japanerna. De nystartade kommunistpartiet och nationalistpartiet som var bittra fiender dem också gick ihop för att jaga ut japanerna, lyckades men övergick istället till inbördeskrig om vem som skulle ha makten. Kommunistpartiet vann och det här är den välkände Mao Zedong kommer fram och lyckas bli diktator med storslagna planer som tyvärr fick många fruktansvärda konsekvenser. Från slutet av sjuttio-talet efter Maos död öppnades Kina upp på deras egna villkor för första gången i historien, efter tusentals år av isolering och motvilja att få influenser av omvärlden började Kina nu i rasande takt att utvecklas och har bara de senaste decceniunerna gjort jättesteg i ekonomin till det som är Kina idag. Värt att tillägga är dock att det finns många människor i Kina som fortfarande lever på samma standard och levnadssätt som de gjorde för hundra år sen, utvecklingen är inte jämnt fördelad.
Det var en väldigt förenklad historialektion, det viktigaste att veta när ni tittar på det här inlägget är bara vem Puyi - Kinas sista kejsare var för här kommer bilder från hans palats han bodde, jobbade och levde i när han bara var en bricka i japanernas maktspel. Rekomenderar starkt filmen Den siste kejsaren för alla historiaintresserade! Eller wikipedia....
Det kejserliga växthuset
Klassen tillsammans med lärarna
Ingång till själva palatsbyggnaden
En av extralärarna lyssnar på ett band och berättar för oss
Hörde hon något hon inte gillade?
Typiskt kinesiska fina byggnader
Typiskt kinesiska fina byggnader
Bilder och information på japaner och kinesiska "förrädare" som hjälpte eller styrde Kinas "kejsare"
Kände inte mig så mycket klokare av att försöka läsa den halvtaskiga översättningen till engelska. Förstår bättre när läraren förklarar på enkel kinesiska:b (dvs då är det verkligen inte bra engelska)
Såhär såg de olika generalernas kontor ut, de jobbade också i palatset
Samlingsrum
Liten väntehörna med små små tekoppar
En av konkubinernas sovrum
Fina trädgårdar mellan husen
Här lärde Puyi ut till sina lärljungar som han hoppades skulle kunna hjälpa honom att ta till makten på riktigt, och jaga ut japanerna. Han kom dock aldrig så långt
Mamma och min extralärare på andra sidan porten
Vem är mest lik??
Faancy lampa
Illustration av Kejsarens första fru dvs kejsarinnans liv, hon fick aldrig under sitt liv spendera en enda natt med honom och utifrån ensamhet gegick "adultery" med en av kejsarens underordnade. Därefter tvingades hon leva isolerat och roade sig med opium. Så berättar i alla fall muséumet deras historia
Detaljerade målningar på bjälkarna
Puyi diskuterar med en general
En inneträdgård - Ett hus byggt som en fyrkant med en fyrkantig trädgård i
Kejsarens tron
Hans kontor
Den stora matsalen för fina bjudningar. Gissa vilken stol som är kejsarens?
Ett buddistiskt bönerum
Fin lampa! Vill ha.
Efter alla rum i palatset kommerett muséum över Puyis liv från kejsare, flykting, marionett till "en del av folket"
En skuggteater som visar hur Puyi tog emot gäster, och mellan gästerna kom japanerna inspringades och berättade för Puyi hur han skulle göra
Puyi ställdes inför rätta under kommunismens tid och var nära att bli avrättad, men dömdes istället till "omskolning". Till omskolningen skickades många,många intellektuella och andra högt uppsatta som helt enkelt innebar att leva en bondes (men i verkliga livet bara en slavs) liv ute på landsbygden.
Muséumet avslutades med en glad bild på Mao Zedong och Puyi. Enligt den kineskommunistiska versionen av den hela hade Puyi nu förstått sina misstag, bett om förlåtelse som också kommunistpartiet gav honom, och levde därefter ett glatt liv som en vanlig medborgare - en av folket
Puyi läser upp sina bekännelser och misstag under en kommunistisk konferens. Gick han från att vara japanernas marionett kejsare till en truimpfkort för kommunistpartiet för att visa hur bra de lyckats omvända till och med den stora "landsförrädaren"?
Ett citat av Puyi om sitt eget liv, om hur han gått från kejsare till medborgare.
Ett citat av Puyi om sitt eget liv, om hur han gått från kejsare till medborgare.
Den kejserliga trädgården
Ursäkta eventuella stavfel, konstiga meningar och svakande grammatik. Hinner inte kontrollläsa inlägget den här gången, måste se till att få lite plugg gjort!
Hoppas att ni har en riktigt härlig midsommar! Hörde att ni har dåligt väder, som det alltid lyckats bli på Sveriges viktigaste dag, men glädjen finns i inom er!
Bilder på hur man firar midsommar i Kina kommer upp imorgon;)
Farväl Dalian (大连)
Det är fortfarande jul med försäljning av vinterjackor i ett av Dalians varuhus
Påväg in till den ryska delen av Dalian där när Ryssland hade tagit över delar av norra Kina byggde
Att korsa en gata är inte enkel någonstans i Kina. I den här lilla gatukorsningen fanns totalt fyra trafikpoliser som viftade och försökte få någon ordning på alla bilar.
Ryska gatan med försäljning av både ryska och kinesiska saker. Hit kommer många ryssar och köper massor av saker, fyller hela sin resväska med krimskrams för att sedan sälja vidare i Ryssland.
Rysk restaurang
En tidigare rysk kyrka som nu...har en marknad i sig
Ett gammalt hus i rysk stil som inte något brytt sig om att renovera
Ryska marknadsgatan
Ett gammalt lok påväg någonstans
Låååååångt tåg med passagerare till nästa stad
Mera ryska byggnader
Mamma spanar in i "Bolanch Europeancake"
Sista bilden, med en bra uppmaning till resande tagen vid en bussstation!
Efter det här gick vi tillbaka till hotellet, tog en taxi till tågstationen och åkte upp till Changchun.
Dalian i mörkret
Mörkret faller aldrig riktigt på en stad i Kina, utan dagsljuset ersätts med neonljus och lampor i olika färger.
Smoggen som kommer ut ur brunnen i högra hörnet på bilden fick mig att minnas Teenage Ninja Mutan Turtles. Deras introsång spelas förresten varje dag klockan tre på radio som en del av ett komediprogram. Tydligen många taxichafförer som uppskattar programmet, jag hängde själv inte riktigt med på vad de skämtar om med vid varje paus (när komikern hämtar andan lite snabbt) så börjar de spela den här låten, blir ungefär såhär:
Låten spelas: Teenage Ninj..
(Komikern börjar prata: qingchonghejpong)
Inspelat skratt: *skratt*
Teenage Ninja Mu..
(qingiliqingchong)
*skratt*
Teen..
(Shenmeshenme) Gör det helt enkelt omöjligt att sjunga med ens första frasen i låten
I det här hotellet spelades delar av filmen Den siste kejsaren in
En bild tagen från taket på hotellet över staden
(中国银行) Kinas bank har satsat på att synas!
Minigloben i en rondell
Den obligatiska gågatan med marknad som finns i alla städer, denna dock med många av försäljningsstånden redan vid åtta på kvällen stängda
